Så självklar. Å precis som jag minns henne. Min mormor. I drömmen fick jag träffa henne igen å det var så verkligt, så verkligt. Så ljuvligt underbart att få ses igen. Känna henne. Skratta. Prata. Se varje ansiktsdrag som jag saknat så.

Men ändå så oerhört smärtsamt att vakna å inse att det bara var en dröm. Såklart att det var en dröm, det är många år sen hon dog. Men att få se henne så verklig igen gör att det känns som att det var igår hon lämnade oss. 

Om det bara fanns ett nummer till himlen. Ett nummer som låg inlagt i min telefon. Då skulle jag ringa henne nu å säga ”Grattis på hjärtedagen mormor! Så roligt det var att ses”. ❤

Så verkligt. Hon var liksom här. ❤