månadsarkiv: augusti 2016

En måndag i sin bästa form

Henric är ledig idag så vi steg upp å åt frukost ihop (händer aldrig när han jobbar. Då stiger han upp, jag sover som en stock å han får ensamtid vid frukostbordet), sen gick vi ut på en promenad. 




Himlen var mäktig! Sol, regn, mörka moln, bitvis alldeles ljusblått å klart. Kvavt å varmt i luften. 

Jag duschade å sen blev jag skjutsad till VOX, ett mysigt hotell här i stan, där Susanne bokat bord! En vän från behandlingsassistent-utbildningen på Viebäck för några år sen! Hon är rent ut sagt härlig, ljuvlig, levande å fantastisk! 







Ja, du förstår! Jag ÄR lyckligt lottad! ❤️ Vi pratade å pratade, tiden bara rann iväg. Kände mig glad, upprymd å boostad när jag klev in genom dörren till lägenheten. 

Ikväll hann vi med en fika innan stan stängde.


Jag sträcker ut mig på soffan. Så nöjd! Över en måndag som visade sig vara i högform! ❤️

Utflykt till Gränna

Ett alldeles ruskigt väder ute, men här inne är det riktigt mysigt. 

Dagen började med frukost framför morgon-TV, sen hjälptes vi åt att städa lägenheten. Parfymer i all ära, men inget slår väl doften av nyskurad lägenhet? 

Sen åkte Henric iväg å handlade å kom dessutom hem med en blombukett! 



Älskar dessa! ❤️ Av fler än en anledning. Å snittblommor är nåt utav det bästa jag vet! 

Sen så blev det en tur till Gränna. Så mysigt ställe alltså! Vi har varit där förrut, för några år sen. Kärt återseende!




(Jag tänkte instinktivt på SAIK när jag såg färgerna på polkagrisarna som tillverkades av den här killen. Men kände inte att det var lämpligt att säga högt i denna HV71-stad… 😉 )




En alldeles lagom utflykt! Å befriande å härligt för mig att vara på benen igen!

Man får ju verkligen hålla i sig för att inte handla ihjäl sig i Polkagrisarnas Mecka…jag skulle kunna köpa halva butiken bara för att det ser så fint å lyxigt ut. Men vi höll oss till alldeles lagom!



Nu är vi hemma igen. Regnet skvalar ner. Henric snarkar. Jag vilar i soffan. Tända ljus i hela lägenheten. Älskar’t! 🙂 

Alkoholfritt lyx 

Värmen har kommit hit! Så ljuvligt! Vi traskade ut till uteserveringarna ikväll som ligger vid Munksjön å satte oss ner på Coffeehouse By George. Å det måste jag säga, att så urbota trevligt det är att utbudet på goda alkoholfria alternativ har ökat! Förrut fick man snällt sitta å zippa på sin Ramlösa om man ville ha nåt kallt utan alkohol i. Nu finns det mycket mer att välja på. Goda drycker som dessutom känns lite lyxiga. 


Att välja bort alkoholen är inte detsamma som att välja bort det goda i livet. Å jag tycker det är härligt att det mer å mer börjar synas å välkomnas att även alkohol-fria människor är välkomna in i gänget. 🙂 

Tuppen upp på det! 👍🏻

Den där balansen (återigen: Genom allt)

Det där om att balansera. Att vara ärlig å äkta i det man gör å i det man är. Att bara vara sig själv, rätt å slätt, kan vara en konst i sig.

Jag tänker på det ofta i å med att jag har den här bloggen. Jag har ingen särskild agenda, mer än att skriva om livet, så som det ser ut. Genom allt. Om med å motgångar. Om det färgstarka å om det gråa. Jag vill inte få det att framstå på nåt särskilt vis. Eller slå in på en väg som bara ger den ena delen av livet. 

Det är vad det är liksom. Livet. Å om det finns nån som kan bli peppad, inspirerad, glad, eller bara få känna när den läser min blogg, så känns det bra å värt.

Men jag kan tycka att det är svårt att balansera, för mina dagar pendlar så oerhört. Jag kämpar så fruktansvärt mellan varven med det sjuka, den fruktansvärda tröttheten, värken å den funktionsnedsättningen som det faktiskt innebär. Men jag känner åxå så mycket glädje. Sån innerlig å äkta glädje. Över det liv jag har. Dom människor som finns runtom mig å som kommer i min väg. 

När jag skriver om kampen så är jag rädd att hamna i nåt slags offer-hål. Göra det till min identitet. Eller snarare, att andra ska göra det till min identitet. Det är inte så jag menar. Men kampen är en del av min vardag. 

Å när jag skriver om glädjen kan jag känna oro över att framstå som glättig eller nån som bara ska låtsas vara så positiv hela tiden. Men för mig är det så på riktigt som det kan bli. Jag är så oerhört tacksam över att jag så ofta får känna sån glädje i mitt hjärta, trots kampen. Jag vet att det inte är alla som gör det. 

Idag har allt handlat om att hitta just balansen. Att hitta ett andningshål för att stå ut minut för minut. Att inte tappa greppet eller hamna i tankar som att ”det här kommer aldrig bli bra”. Kroppen har känts så sjuk, så sjuk. Jag har med jämna mellanrum suckat högt: ”Jesus…hjälp mig!”

Såna här dagar skrämmer mig. Oroar. Jag grips av panik. 

Men av någon outgrundlig anledning (jag tror det kallas nåd), så har jag ändå fått känna obeskrivlig lycka idag åxå. 

Jag fick besök av min käraste Sandra. En av dom bästa jag känner. Hon kom med mat å kladdkaka å glass. Vi pratade om livetlivetlivet. Å nu när hon har gått så är känslan i mitt hjärta lättad å glad. 


Jag har så många fina i mitt liv. Jag är inte ensam. Å jag tror det är en stor anledning till att jag känner så mycket glädje även tunga dagar. 

Men det hindrar mig förstås inte från att önska mig friskare dagar. Jag faktiskt hatar att vara i det här skicket. 

Å nu kom Henric in genom dörren efter slutförd show. Å han är ytterligare en person som jag är glad att ha i mitt liv. 

Å ja…dom där suckarna till Jesus..? Jag tror dom gör verkan. Jag tror att han hör. 

Låtskriveri

Äntligen! I eftermiddag blev det dags för låtskriveri för mig på Spira.



Underbart roligt! Jag blir glad å inspirerad bara av att veta att det finns likasinnade i huset. Dessutom blir det mer effektivt att sitta å jobba i ett rum som är ämnat för just det (bland annat). När man skriver hemma finns det så mycket annat som stör å kommer mellan. 

En ny låt har blivit till å en annan redan befintlig har blivit lite upp-arrad. Nöjd å glad! Dessutom slutade jag samtidigt som Henric (det är ju alltså på Spira som han jobbar när vi är här) så vi åkte hem samtidigt.


Nu blir det en kopp kaffe å en chokladbit uppkrupen i soffan. Rosorna fick jag igår av Hänkisch (Hank the Spank), även kallad Henric (min man). 😉 To die for! ❤️

På gott humör efter ett tandläkarbesök!??

Ja, hur är det ens möjligt?? Jag som får feberfrossa av bara tanken på att gå till tandläkaren! 

Jag är extremt tandläkar-rädd. Alltså, på riktigt. Svetten rinner, kroppen skakar, tårarna skvalar å hjärtat rusar. 

När jag flyttade till Jönköping 2006 så fick jag ju efter nåt år inse att jag behövde  uppsöka tandläkare. Jag hörde mig för var man kunde vända sig om man som jag hade just tandläkarskräck. Efter flera rekommendationer till samma person så vågade jag mig till slut iväg till ett besök hos Magnus. Han jobbade då på ett ställe som jag inte ska nämna namnet på. För vad som hände sen var inte roligt! Magnus var den absolut bästa tandläkaren som jag nånsin gått till. Sakta, sakta blev jag lite lugnare. Hysterisk fortfarande, men han hade förmåga att lugna ner mig. 

Nåväl. Sen ja. Så var han inte kvar helt plötsligt. Whaaat?? Panik i lägret! Men jag blev övertalad av personalen på kliniken att dom hade en ny, helt fantastisk tandläkare som var specialiserad på tandläkarrädda!

Det lät ju fint tänkte jag. Å påbörjade behandling där. Ve och fasa!! Det var rent ut sagt vedervärdigt, all min skräck blev besannad å växte sig bara starkare! 

Kulmen nåddes när jag skulle gå dit å laga hål. Jag var så rädd, så rädd. Hon visade ingen som helst empati. Verkade mest bara stressad över att jag var rädd. Å du vet när adrenalinet pumpar på i kroppen så tar ju inte riktigt bedövningen. Så hon körde in spruta på spruta. Jag skrek å grät. Å typ efter tredje eller fjärde sprutan så tittade hon på klockan åsså sa hon ”Nä, nu hinner jag inte mer. Nu får du gå hem”

”Gå hem???! Jag är fullt bedövad å du har inte ens påbörjat lagningen. Å du tycker jag ska gå hem nu??”

”Ja, du får komma tillbaka nån annan dag”.

Så jag fick alltså betala 1200:- (!!!), gå hem å bädda ner mig, skräckslagen å utan en endaste lite lagning i min tand. Inte ens sån där äcklig banansalva fick jag för besväret. Jag kan säga att jag har inte klivit in på den kliniken sen dess (kliniken i sig var bra, men den specialutbildade tandläkaren var typiskt icke-bra). Nåväl. Vad var det nu om den här Magnus kanske du tänker? Ja, efter ett tag så var jag ju tvungen att göra nåt åt den där tanden, så jag googlade upp hans namn, tänkte att kanske han finns å jobbar som tandläkare nån annanstans? Å mycket riktigt! I Huskvarna fanns han, där hade han öppnat en egen klinik! Vilken lättnad!! Han tog sig an mig, med sitt lugna å stabila sätt. Å den där tanden som jag inte fick åtgärdat på det tidigare stället, den hade blivit så kass så den fick rotfyllas. Men till å med det gick bra (om än det inte var nån höjdar-upplevelse).

Så häromdan när jag fick ont i mina tänder så ringde jag till Magnus klinik å frågade om jag fick komma å kolla upp det. Å det fick jag, så i morse åkte jag till Huskvarna för att få det kollat.

Å det gick så fint! Inte en endaste tår föll från min kind! 🙂 Jag andades visserligen inte (men det är ju bagateller 😉 ) å jag kände mig så glad å lättad när jag var där! Han är så otroligt duktig på det han gör, så försiktig å lyhörd. Å svarar på alla dumma frågor som jag ställer. 🙂 Sköterskan var åxå så go! Vilket team, alltså! Så om du bor i Jönköping å är tandläkarrädd så rekommenderar jag definitivt Magnus å hans team! 


Magnus…


…å tandsköterskan Elianne.

Jag blev till å med så glad å modig så jag passade på att boka in mig hos tandhygienisten i september. Hon är en riktig storfräsare på att skrapa tänder! 

Alltså, vilken seger! Att känna sig så glad å lättad efter nåt som vanligtvis får en att må så dåligt!


This is the place to go om du är tandläkarrädd! (Jag behöver inte ens byta kläder nu efteråt, inga genomsvettiga plagg. Så praktiskt!)

Blodomloppet

Vi bor verkligen så bra här! Älskar lägenheten å läget! Stort å bra, fint inredd å nära till allt. 

Ikväll traskade vi ner till Blodomloppet som sprangs just här nedanför oss. Härlig tillställning å vädret var perfekt! 




Haha!! Vilken bildkavalkad av mig själv! 😂


Min man var ju åxå med! 😉 

Henrics kollegor var med å sprang å även min vän Sandra fick jag vara med å heja fram.


Vi stod precis vid målet, vilka hjältar som sprang! En del sprang som om det gällde livet medans några andra traskade förstrött, filmade sin egen målgång, bar på en stor handväska å hade hund i koppel som sprang kors å tvärs över banan, haha. Festligt var det i alla fall!

…å jag blir så urbota sugen på att själv vara med å springa…!!

Haha!! Jag är så över-entusiastisk. Det här skit-skovet gör så att jag orkar hålla mig upprätt lite mer än 2 timmar per dygn. Å dom två timmarna passar jag på att fantisera om att få springa ett lopp! 🙂 Så likt mig. Jag har alltid nån slags övertro på att jag ska klara allt jag vill. Men ja…varför inte? 🙂 

Hopp om liv

Efter att ha levt på lasagne en hel vecka så ställde jag mig idag å lagade mat! Lax å potatis, det är fina grejer!



Det går åt många timmar i dvala under filten… Å visst kan jag sucka över det. Oo, vad jag suckar när det känns tungt.


Men dom få timmar jag orkar vara upprätt känns värdiga å livfulla! Så tacksam för det!

Ikväll åkte jag till min f.d hyresvärd, Göran. Som att komma hem! ❤️


Vi pratade om livet, åt å slappade framför TV:n. Lite som the old days! 

I vått å torrt

Idag har jag firat livet med ännu en vän. ❤️ Jag å Lena tog oss en promenad runt Munksjön. Det var varmt å skönt å lite soligt när vi började. Men efter halva promenaden öppnade sig himlen. HEJ vad det regnade! 🙂 


Vi kom oss runt i alla fall å det var hiskeligt trevligt å dryfta livet med varann! Så glad i hjärtat (å blöt i kläderna å ända in på skinnet) när jag åkte därifrån! 

Ursäkta tjatet. Men vänner! I vått å torrt. Oslagbart!