Men alltså vilken eländig natt det blev, haha…
Jag körde ett träningspass igår, sen hoppade jag in i duschen å vidare ner i mjukisbrallan. Tänkte att jag skulle verkligen ta vara på sista natten hotellet, bara njuta å ha det bra. Sova en lång å skön natt.
Kände mig lite spak å tänkte att det var träningspasset som gjort mig mör (å det är ju en skön känsla). Men så började jag känna mig rätt hungrig, låg å skruvade på mig å kunde VERKLIGEN inte somna. Hungern övergick till VRÅLHUNGRIG å i samma stund som klockan övergick till sommartid å visade på 03.00, så insåg jag ju vad som var fel. Jag hade GLÖMT att äta middag! Skit, skit, SKIT! Hur kunde jag glömma det??? Å efter träning å allt, jag som är så noga med att fylla på med mycket mat efter jag tränat. Mat å sömn så kroppen ska byggas upp å återhämta sig.
Grävde fram snacks ur väskan å försökte dämpa den värsta hungern, men det gjorde inte stor skillnad…

Suckade djupt när jag insåg att jag inte skulle kunna somna på ett tag…
Strax efter klockan 05.00 dök Henric upp efter att ha jobbat klart. Han var åxå hungrig å efter att vi legat å skruvat på oss båda två så drog vi på oss kläderna å bestämde oss för att knata till Mc Donalds å köpa käk.
Just utanför hotellet så gjorde jag ÅRETS vurpa, SCHMACK sa det så låg jag på gatan å sprattlade, haha!
”Men vad hääänder???” utbrast Henric. Jag kravlade mig upp å skrattade så det ekade mellan husväggarna, tänkte att ”strunt samma, nu ska vi ju få mat i alla fall”.
Men icke! Så lätt ska ni inte tro att det var. Vi kom dit 05.45 å Mc Donalds öppnade 06.00…
”WHAT???” utbrast jag.
”Jag tänker inte vänta, nu går vi å sover!” sa Henric.
Trumpna å trötta lufsade vi tillbaka till hotellet, greppade en frukt-juice å ett äpple i repan å gick å la oss så fort det nått magen.
Jag somnade vid 07-tiden å klockan 10.00 knatade vi ner till frukosten å gick BANANAS på buffén. Det var nästan så vi skulle behövt två bord för att rymma allt vi lastade på, haha.

Nu är vi inlastade i skåpbilen på väg mot Skellefteå för att inta mer mat innan vi fortsätter vidare till Piteå.
Jag fyller på med vätska så länge…

Håller mig till Vitamin Well Reload, ”När du behöver ladda om”.
Känns passande efter den här natten… 🙂

Vet ni, jag har haft det så bra här i Umeå! Jag har njutit av lyxen att bo på hotell, va härligt det är att inte ens behöva bädda sängen själv! Frukostbuffén har varit över förväntan, det har funnits massa gott även för mig som varken tål gluten eller mjölk.
Jag har ätit goda måltider, frossat i färska bär å blivit totalt såld på rostade, saltade mandlar som snacks.
Jag har promenerat i solen, shoppat lite å druckit alldeles lagom med kaffe. Jag har pratat å skrattat å filurat på livet med min vän Emma.
Jag har strosat på stan hand i hand med Henric å kisat mot solen.
Jag har haft det härligt med andra ord! 🙂

Glad å tacksam!

I morgon bär det av hemåt igen. Borta bra, men hemma bäst… Även om jag gärna skulle ta flera såna här dagar.. 🙂

Började dagen tidigt i morse med att åka till Sunderby Sjukhus utanför Luleå för undersökning hos neurologen. Det gick bra, men såklart en anspänning. Det blir fortsatt utredning med ny magnetröntgen, EG, nya prover å ytterligare besök på Sunderbyn längre fram.

Men nu lämnar vi pesten å övergår till festen! 😉
När vi kom hem åkte Henric till kontoret en sväng, sen packade vi väskan å åkte till Umeå! Henric ska jobba här på Ume Open, en musikfestival. Så jag följer med å bor på hotell, kanske shoppar jag nåt litet å dessutom ska jag passa på att umgås med min vän Emma som bor i stan å faktiskt är lite ledig just i helgen!

Ibland behöver man lite fest mitt i vardagen! 🙂

Åh, jisses! Detta kränkta land. Det ska då stridas å hävdas in i minsta detalj! Det ska upp till kamp så till den milda grad att skämskudden blir totalt utnött.

I Umeå har det hållits en ”bröstaktion” för kvinnors rätt att avstå bikini-överdelen på badhus.
Tydligen anses det så viktigt att män och kvinnor ska få klä sig likadant även i badhus. Så viktigt, så man till och med håller en ”bröstaktion”.
Nu är det tydligen kränkande att behöva bära bikini-överdel (personligen skulle jag väl känna mig mer kränkt om nån kom å ryckte av mig den, men jag är väl kanske lite pryd…).

Allvarligt talat. Jag blir helt matt.
Det ska verkligen stridas om ALLT.

Själv har jag inte hållit i nån bröstaktion idag. Jag besparar världen det o(behaget), haha.
Jag har lapat sol tillsammans med Henric å Malte.

På eftermiddagen blev vi bjudna till Mamma å Pappa på våffel-fika, mycket gott! (Det var ju våffeldagen idag, har ni ätit?)

Ikväll har jag (kors i taket!) besökt ett gym på jag vet inte huuur länge. Åh, vad jag har längtat efter det! Kände mig som en vilsen fågel när jag gick in där, minns knappt hur man gjorde.
Å det blev verkligen en light-version av ett träningspass. Men ändå! 🙂

Mitt i allt, så slocknar ett liv. Å fastän man vet att allt är som det ska – för livet varar inte för evigt – så känns det alldeles tomt i hjärtat.

Älskade Farbror Ansgar blev 90 år. Å det är ju alldeles fantastiskt. 90 långa å fina år.
Ändå går jag å lägger mig med en klump inombords. För världen blir aldrig riktigt densamma igen.
På riktigt.

I somras när vi sågs kramade jag han å sa: ”Jag tycker så mycket om dig, Ansgar!”
Då tittade han på mig med sina ärliga ögon å så sa han med eftertryck: ”Men jag du å!”

Han menade det. För han tyckte så mycket om. Han var aldrig sen att älska sina medmänniskor.

Älskade Farbror Ansgar. Vi kommer ses igen. ❤