Vaknade upp kallsvettig i morse å kände mig lite yr i bollen. Steg upp å åt frukost å efter ett tag så kom det ett sms från min kära pojkvän som skrev: ”hoppas inte spindlarna attackerade igen efter att jag åkt ;)” (han cyklade iväg till jobbet i spöregn tidigt i morse). En kort stund funderade jag över vad han menade, men det tog inte lång tid innan minnet gav sig tillkänna å jag brast ut i ett jätte-garv! SOM jag har gått an i natt! Det är roligt såhär i efterhand, men just precis då var det fruktansvärt!
Jag minns att jag skrek å försökte ta mig ur sängen för jag var alldeles säker på att det var fullt av spindlar på väggarna. Stora spindlar!
Henric sa åt mig att jag skulle lägga mig ner å att det bara var en dröm, men då blev jag bara arg, tyckte att han inte tog mig på allvar (HAHA). Till slut lyckades han i alla fall försäkra mig om att det inte fanns några spindlar där å att jag bara drömde, så jag la mig ner å lyckades somna om, vilket jag inte förstår hur jag kunde för hjärtat bankade så hårt så det lät som att det åskade (i mina öron i alla fall.. ;))

Det är inte första gången det här händer. Det händer lite nu å då att jag drömmer galna grejer, sätter mig upp, skriker eller anfäktas. Å varje gång säger Henric lugnt: ”Lägg dig ner Hanna, det är bara en dröm. Nä, det finns inga spindlar här. Nä, inga ormar heller. Nä, du är i Jönköping. Lägg dig ner nu.”
Jag kan inte fatta hur han vågar sova i samma hus som mig ens. Om han skulle göra sådär skulle jag bli LIVRÄDD! Jag vet bara hur jag reagerade en gång när jag var liten å en av mina bröder rusade in på mitt rum å skrek: ”NEJ NEJ, LEJONEN TAR MIG, LEJONEN TAR MIG!!!”. Jag höll fullkomligt på att skita ner mig av skräck (det verkar för övrigt vara ett släktdrag det här med att prata, gå å skrika i sömnen)!

Lite roligt är det ju allt såhär i efterhand.. Men jag undrar vars dom där drömmarna kommer ifrån?

Idag tvättar jag för övrigt. Åker uppåt landet till veckan, så jag kan behöva lite rena kläder att packa ner.
Annars ska jag bara njuta av att det är söndag. Jag brukar inte gilla söndagar, men idag tänker jag göra det.

Jag vill förresten tacka er som tar er tid att läsa mina rader. Jag uppskattar ert sällskap! <3

Nu är det hopp om liv! Vaknade av en hemsk halsont i morse, men efter att jag sovit i soffan på eftermiddan så kändes det bättre så jag tog mig faktiskt ut på en promenad. Det plus ett peppande samtal med min syster gjorde mig på ett strålande humör! Hoppade in i duschen å körde hårinpackning å hela racet å kom ut som en ny människa! (dock höll jag på att avlida inne i duschen, den har helt å hållet ballat ur. Det började bra, varmt å skönt, för att sen eskalera i galenskap! Helt plötsligt blev det SKÅLLHETT, så jag fick ta ett skutt åt sidan. Några sekunder senare lugnade ner sig för att strax därpå bli istid i rören. Å där höll sig temperaturen ett bra tag. Med schampo i håret började jag seriöst fundera på om jag skulle låta det vara kvar i håret till morgondagen, haha… Men till slut blev det ljummet å sen varmt, så historien fick ett bra slut).
Tog i alla fall på mig vanliga kläder efteråt, skönt att slippa mjukisarna efter att ha gått i de lite för länge.

Nu ska jag snart kolla Skavlan.
Funderade idag på om jag ska dela med mig lite av livet som utbränd , hur åren varit å hur de påverkat mig, här på bloggen, men jag ska fundera lite till. Det kommer när det kommer. Vill ni fråga så svarar jag givetvis. Annars skriver jag nåt längre fram.

Piggnade till lite i eftermiddags å följde med Göran till graven. Han hade med sig ett fång röda rosor å gravplatsen såg så fin ut. Där stod vi å pratade om Agneta å konstaterade än en gång att det är så konstigt att hon är borta. Hon är på riktigt borta.

Göran är min hyresvärd å Agneta var hans fru. Dom har varit som min familj här i Jönköping under dom sex år som jag bott i det här huset. Jag är så otroligt tacksam för det dom gjort för mig å varit för mig.
Men därför blir åxå tomheten stor när en viktig del försvinner. Agneta var en viktig del. <3 Henric dök upp strax före 19-tiden å då stod jag redo med maten i sann hemmafru-anda. Den blev till god, kors taket. Det är ju inte alltid den blir det, här Fröken kan bränna precis vad som helst. Här går brandlarmet när kokar havregrynsgröt, köttbullarna ser ut kolbriketter har fortfarande ett tjusigt mönster en av kastrullerna efter fastbränd pasta... Efter middan tog vid bakade päronpaj serverades glass. Shlurp!

Det är inte min grej å har aldrig varit.
Jag har en kär svåger som är min förebild när det gäller att sova i sjuktillstånd, han sover helt sonika tills han är frisk igen. Själv kör jag på en något dummare variant. Jag är vaken större delen av dygnet. Så åxå i natt.
Det var halsont, det var snuva, det var igentäppt näsa, det var obehagskänsla i kroppen. Till slut klev jag upp för att plocka fram lite godbitar ur ”apotekskåpet”. Lät bli att tända för att inte väcka Henric. I stället famlade jag i mörkret å rev ner halva lägenheten varpå jag gormade om att ”inget går som jag vill”. Så då vaknade han ändå. Haha. Charmigt… Inte så värst… 🙂

Idag äter jag vindruvor, löser korsord å läser tidning.
Önskar er en fin dag!

Kram H

Regnet smattrar på rutorna å vi kurar i soffan med tända ljus.
Jag har kurerat mig efter bästa förmåga idag, la ner låtskrivandet å somnade i soffan.
Vid halvsex kom Henric hem från jobbet å det blev MAX-mat till middag.
Ikväll blev det ”Bonde söker fru” å vindruvor.
Egentligen en ganska grå dag. Men jag trivs. Livet är roligare när man är två. <3

Idag ligger jag nerbäddad i soffan med halsont å ”sjukkänsla”. Bäljar i mig varmt citronvatten i hopp om att det ska skölja ut skiten ur kroppen. Har ni några bra ”bli-frisk-tips”, så kom gärna med dom!

Kram H

Ok. Här kommer alltså mitt första blogginlägg. 🙂 Är inte helt klar med sidan än, men jag börjar med bloggandet å låter resten falla på plats med tiden. Här har jag tänkt skriva lite om allt möjligt. Om vardagstråk å jobbsökeri. Om låtskrivande å sjungeri sjungera. Om tankar över alla år som sjukskriven å om glädjen över att livet faktiskt vände å blev annorlunda. Ytligt å djuplodat. Glatt å sorgligt. Allt i en enda salig röra.

Nämen hörrni. Följer ni med på resan? 🙂

// Hanna