månadsarkiv: december 2014

Den sköna julen

Julen har passerat i finfin stil med trevligt sällskap å mycket god mat.
Julafton firade vi med å hos Mamma å Pappa tillsammans med Henrics föräldrar, Mormor, Faster å Kusin.
Vi spelade å sjöng, åt å pratade, öppnade klappar å trivdes alldeles utomordentligt. 🙂
Juldagen jobbade Henric så då åkte jag själv till mina föräldrar å passade på att träffa lite släkt, Mammas syskon med respektive. Å det ska jag säga er, att jag ÄLSKAR mina föräldrars syskon å deras fantastiska bihang. 😉
Det är som att få umgås med förlängningar av sina föräldrar. 🙂 Dom är härliga, roliga, varma å genuina!

Igår var det slappardag deluxe (Henric kom hem från jobbet 07.30, efter 19,5 timmes jobb…), det blev hämtmat. Å kuddar å filtar i soffan. 🙂

Idag påtar vi på här hemma å skrotar runt i mysiga kläder. Vi kollar film å har det ganska gött!

20141227-223316.jpg
Hoppas eran jul varit lika skön som vår!

Nu skäms jag nästan lite över att jag haft det så bra, när jag vet att denna högtid är så smärtsam för så många (det har den även varit för mig i många, många år). Det låter så fridfullt å idylliskt vilket det faktiskt känts som. Men så får jag påminna mig… Det är ju det här som är den omtalade nåden! Att få utan att göra sig förtjänt av det… Så då stoppar jag undan skäms-tanken å höjer händerna mot skyn i stället å utropar ”TACK!” ❤

Julhälsning till dom ensamma

Klapparna har slagits in, vi har kokat knäck å dammsugaren har dansat mellan rummen.
Det är fint runtomkring oss å ute är det sådär vinterbonat å fint.
Jag skulle kunna klä den här kvällen i fina ord å prata om morgondagens förväntningar.
Men jag skulle i stället vilja rikta mina ord nån helt annanstans.

Det finns människor som lider nåt fruktansvärt den här tiden på året. Människor som kämpar med den värsta sortens sorgen. Den mest vedervärdiga smärtan. Å den mest ekande tomheten å ensamheten.

Jag skulle vilja rikta mig till Dig.
Du som vet precis vad jag menar.
Du som gråter i din ensamhet å önskar att allt vore över.

Jag känner med Dig. Ända in i själen. Längst in i hjärtat har du en plats.
Där bär jag Dig hela denna helgen. Tänker på dig. Å ber.

Hur kan jag göra det när jag inte ens vet vem du är?
Svaret är enkelt:
Det kunde lika gärna varit jag.
Men nu är det du. Å jag vill bära dig.

IMG_0163.JPG
Hjärtat ligger framför julkrubban. Det är till Dig.

Nåden som hjärtat ropat ut…

Efter massagen igår så bestämde jag mig för att göra även denna dag till nåt avkopplande, bort från all julstress.
Det fick bli en promenad i ett snöigt landskap, en varm dusch å en hårinpackning för att sen krypa ner under filten å läsa en av mina nya böcker som jag köpte igår.

IMG_0164.JPG
En bok om nåd. Det där vi får alldeles gratis. Det vi aldrig kan prestera oss till, det vi får som gåva bara för att vi är högt älskade. ❤️

Visst hatar jag att jag alltför många dagar är i dåligt skick, sådär så jag inte längre kan jobba som vanligt folk. Men det ger mig ju åxå möjlighet att kunna rå om mig själv lite extra när det behövs. Å det är jag väldigt, väldigt tacksam för.

Oavsett om du jobbar, pluggar, är sjukskriven, mammaledig eller Hollywood-fru så hoppas jag att du har möjlighet att få små stunder där du får tid att pyssla om dig själv.
Pausa. Andas. Ta nya tag.
Påminna dig själv om att du är högt älskad. Inte för det du gör. Men för det du är. ❤️

Nya andetag

Efter flera dagar med besvärlig smärta så har resultatet blivit en sned kropp, lite som lutande tornet i Pisa. Jag har dessutom andats ytligt hela tiden då jag spänner mig när det gör så ont. Det blir som en ond spiral, för när kroppen blir sned så får man ju ännu mer ont.
Så ikväll fick jag komma till massören Lena å JISSES vad det var välbehövligt! Hon vet vad hon gör den där kvinnan.
När jag ställde mig upp efteråt så var jag rak å kunde dessutom andas ordentligt!
Åh va skönt!

20141221-235557.jpg
Ute är det krispig, frisk luft. Å jag går å lägger mig med känslan av att nyss tagit ett djupt, friskt andetag!

Vägen till mannens hjärta…

…går genom MAT…

Men i det här hemmet är det mannen själv som lagar den. 🙂

Henrics glädje visste inga gränser när vi satt å diskuterade vad vi skulle äta till middag å jag sa att ”jamen, du kan ju göra din Korvstroganoff”.
Ögonen poppade upp å han utropade ”ÄNTLIGEN!!” (han har tjatat i evigheter på att vi ska äta det, men jag har förätit mig lite på det så jag har totalvägrat länge).
Han satte iväg som en projektil till affären å kom glad som en lärka hem med korvstroganoff-ingredienserna i högsta hugg.
Han dansade å sjöng å var på ett strålande humör!
Å allt detta för att få äta KORVSTROGANOFF??

Jaja. Härligt att man kan glädja nån så mycket bara genom att gå med på att äta en maträtt. 😉

IMG_0158.JPG
Hur som helst… Gott blev det! Å det sägs ju att vägen till Mannens hjärta går genom magen, så jag får nog lyckan att behålla honom ett tag till. 😉

Skrattar bäst som… Skrattar med sig själv. ;)

Det är få människor jag skrattar så mycket åt som åt mig själv, haha.
På riktigt alltså. Jag kan underhålla mig själv i timmar, till min omgivnings stora förtret (jag är medveten om att det här är inget man ska skriva om man vill framstå som gullig å charmig, men jag har ändå inte den ambitionen. 🙂 )
Antingen för att jag är glad eller för att jag helt enkelt behöver BLI glad.
Idag stämde jag upp i nån slags opera-musikal här hemma. Jag tar i från tårna, sjunger det fulaste jag kan å gapskrattar. Sen tar jag sats å gör det igen. Med nya melodier, nya gester å ett nytt självförtroende som får mig att växa till oanade höjder. Det skorrar i porslinet, det ekar i väggarna, det låter nåt FRUKTANSVÄRT å jag skrattar så jag skriker å nästan kissar på mig.
I en annan del av lägenheten hör jag Henric sucka från avgrunden: ”Men ALLVARLIGT Hanna…”
Alla som står mig nära, stackars familjemedlemmar, dom vet precis hur detta utspelar sig å att det kan hålla på i vad som för dom känns som en evighet.
Men när det är klart så är jag glad som en lärka å har ont i magmusklerna. 🙂

IMG_0156.PNG
Förmodligen fulaste bilden någon tagit på mig. 🙂 Men det är såhär jag garvar i mina bästa stunder. Eller kanske man ska säga ”bästa” stunder… 😉

Hans omsorg om Dig å Mig

Det är varken nån nyhet eller hemlighet att jag har en tro på Gud. En Gud som är verklig, närvarande å full av omsorg.

I kväll ropar jag på Honom både för min egen räkning å för andras.
Mitt hjärta darrar lite extra just ikväll.

Det är såna här gånger jag får påminna mig själv om att Han är trofast. Vad som än händer.
Att sätta min tillit till Honom under dom mest svåra omständigheter.
Det är svårt. Å samtidigt ser jag inget alternativ.
För mig finns det inget annat alternativ som på riktigt håller.
Det kanske låter pretentiöst? Men för mig är det det absolut bräckligaste å starkaste på en å samma gång. Å det enda jag kan göra på ett ärligt sätt.

Hur som helst. Jag sjunger ikväll, så det ekar i väggarna.
Michael Johnsons sång ”Var inte rädd” är den sången som går på repeat.
Jag behöver dom orden ikväll. Men nånting säger mig att det kanske finns nån mer som behöver just dom orden… Just nu.

”Var inte rädd. Var inte rädd.
Om än hela världen faller är du älskad å sedd.
Var inte rädd.”

IMG_8728.JPG
Var inte rädd! ❤️

Äsch då.

Jaha, det är visst Lucia idag. Det gick upp för mig i kväll, när hela dagen gått (min otroliga skärpa bländade mig än en gång. 😉 )
Med ens kände jag mig lite sorglig faktiskt, att jag varit själv hela dagen å inte firat det minsta.
Inget glitter här inte. Inte ens en pepparkaka.
Dock är jag rosa från topp till tå, med tofflor, mjukisbyxor å huvtröja. 🙂 Glammigt på sitt sätt… 😉

IMG_0144.JPG
Jag kollar Musikhjälpen på TV å visst blir man väl lite sugen på att gå in i buren å hänga med folket där? 🙂
Än en gång slås jag över folks engagemang. Ljuvligt! Härligt! MER! ❤️

Vilka hjältar!

Jag å Nell har suttit å snyftat ikapp till kvällens TV-sända gala på TV4 ”Svenska Hjältar”.
WOW!! Jag säger då det! Vilka fantastiska hjältar det finns!! ❤️
I en värld som blir allt hårdare å hårdare så är det underbart att få se dessa människors mod, kärlek å styrka.
Att bli inspirerad å förhoppningsvis ett uns modigare själv…

Jag har många hjältar i mitt liv, människors jag beundrar för att dom är just människor. Ärliga, genuina, kämpande, gråtande, skrattande människor.

Mina vänner som står mig nära har alla en gemensam nämnare: Dom är ärliga. Brutalt ärliga när det behövs.
Kärleksfulla å fina ända in i hjärteroten.
Dom gör mig många gånger lite bättre än vad jag egentligen är. Eller i alla fall var från början.

Sen har jag den där Hjälten med stort H…
Som besitter väldigt mycket mod. Som gjort en resa i sitt eget liv som förändrat både sig själv å andra, inte minst mig…

Han visar med små medel varje dag att jag är viktig för Honom.

IMG_0137.PNG

IMG_0136.PNG

IMG_9475.JPG
He looooooves me!! Bara det är ju ett hjältedåd! 😉 🙂 ❤️

Om ni undrar vad vi gör…

Vi tar igen oss lite bara.
Softar å chillar.
Jag å karamellen.

IMG_0126.JPG

IMG_0127.JPG

IMG_0132.JPG

IMG_0133.JPG
Vi löser världsproblem genom att kramas å filosofera om ditten å datten.

Utanför dörren pågår julstressen, men när man inte är frisk så får man lägga undan det. Å chilla på heltid för ett tag.
Med karamellen. 🙂

Hoppas ni har det bra! Å att ni tar er tid till att kramas å filosofera mitt i julstressen. 🙂