månadsarkiv: februari 2015

Som en riktig man!

Det sägs ju att män blir så kinkiga över minsta lilla förkylning… 

Efter flera veckors halsont så verkar jag nu bli sjuk ”på riktigt”. Å då kommer karl-generna fram ska jag säga er! Jag tjippar efter mental luft å undrar hur jag ska överleva natten. Känner mig lite som Jesus på korset: ”Gud, min Gud! Varför har du övergivit mig??” (HAHA!!!! Nu fick jag det att framstå som att Jesu död på korset var som en förkylning, HAHAHAHA!!!!!! Jag menar givetvis att jag tycker mig lida så mycket i denna förkylning/flunsa att jag kan jämställa mig med Jesu lidande) Haha, ni hör ju själva… Det saknas perspektiv! 

Kom gärna med miserabla historier ur era egna liv, så jag förstår hur bra jag har det. 😉

Alternativt kan ni skicka blombud, kärleksbrev eller sätta in en slant på mitt konto. 😉

Vaknar upp på ett loft idag…

Igår var det lite släktträff på Henrics Mormors sida.

Det skrattades, mindes å pratades. ❤️

Idag vaknar vi upp på loftet, äter mysig frukost…

…å förbereder oss på en tung dag….

Idag begravs hon, denna vackra människa. Hon som gjorde intryck å avtryck var än hon gick. ❤️

Sjukstuga

Som hos dom flesta andra den här årstiden så är det sjukstuga som gäller även i vårat hem.  Henric drog med sig nån influensa från Mello, med feber, halsont å annat jox (han blev dålig några timmar innan han åkte hem). Vi lufsar runt å hoppas på bättre tider, äter mängder av fruktsallad å kollar på serier.

Ikväll gjorde vi plättar till middag. Gott!

Nu längtar man om möjligt ännu mer efter sommaren! Dessa sjuktider är så tradiga!         Vad gör ni för att pigga upp när det känns som att bacillerna tar över allt å alla?

Kärlek längs vägen

I eftermiddags styrde jag bilen mot flygplatsen för att hämta Henric. 🙂
På vägen dit (det tar ca. 45 minuter att köra dit) så satt jag å tänkte på alla mil som jag kört för att träffa honom.
När jag bodde i Jönköping å han jobbade med Melodifestivalen så brukade jag åka dit där dom var, på helgerna.
Min lilla blåa ärta till bil styrdes till både Nyköping, Göteborg, Malmö, Stockholm, Örebro, Skövde… You name it. 🙂

En gång var han nere i Skåne nånstans å jobbade å fick ledigt i typ två dar. Så då skulle han åka tåg till Jönköping för att hälsa på mig.
Det var bara det att det hände nåt med tågrälsen så tåget var tvunget att åka till Alvesta i stället, haha. Utan att blinka satte jag mig i bilen för att hämta honom (12 mil enkel väg). Med den lilla detaljen att det var typ natt, jag har inget lokalsinne å jag var dessutom rätt nyopererad i magen å hade magmusklerna avslitna.
Det var ingen behaglig resa kan jag säga… Men det var roligt å jag blev glad av att se honom. 🙂
Vi var framme på morgonkvisten å hann träffas en hel dag! 😉

Jag skrattar åt en del resor… Som när jag glömde tanka, var en millimeter från att få soppatorsk in the middle of nowhere å skrek det högsta jag kunde ”JESUS!! Du måste putta PÅÅÅÅ!!!”
Å ja… Det gjorde han. 🙂 Minns att det åxå var en av mina bästa helger i livet.
Vi har haft ganska roligt, jag å Henric (å Jesus 🙂 ).

(null)

Toner av hopp

Att spela på begravningar är nåt utav det bästa jag vet faktiskt. Kan kanske låta konstigt… Men jag tycker det är fantastiskt ärofyllt att få sätta dom sista tonerna över en människas liv.
Att våga känna för och med okända människor, att våga känna deras sorg, beröras å bidra med toner av hopp när livet tillsynes är helt borta.
I morse var det dags igen att ställa väckaren på okristlig tid för att försöka få igång kroppen till sång-läge å åka iväg på begravnings-jobb.
Å jag känner sån tacksamhet efteråt. Å glädje.
För jag är så övertygad om att livet inte tar slut ”bara” för att vi dör. Å tänk att jag får lägga det hoppet å den tron i varje ton jag tar!

(null)
Tacksam!

Jag hörde kvittret!

Det är helt å hållet ljuvligt att ljuset verkligen börjar visa sig!
Jag har strosat runt på skoterspåren idag å njutit av solen, den klarblå himlen å fågelkvittret. Ah! Fågelkvitter!

(null)

(null)

(null)

(null)
Ingenting annat står på dagens agenda. Bara vila å fruktsallad!

Hjärtedagen ❤️

Hjärtedagen började med att det plingade på dörren. Jag kröp ner under täcket å bestämde mig för att låta besökaren passera, jag var inte helt vaken.
Men så fortsatte det med ett bestämt knackande på dörren, så jag hoppade ut ur täcket å in i morgonrocken.
Öppnade dörren å där stod världens vänligaste blombud (jag är imponerad av att han kunde hålla sig för skratt, jag var väl inte helt vacker med håret på ända å kisande ögon).
Så glad jag blev! Vilken överraskning!
Ljuvligaste buketten med en fin hälsning. Å även fast det inte står nåt namn, så förstår jag ju att det är Henric.

IMG_7071-1.JPG

IMG_7069-1.JPG

IMG_7067-1.JPG

IMG_7066-1.JPG

IMG_7070-1.JPG
Ljuvliga färger! Ljuvliga blommor!
Älskar buketten. Å karln förstås! 🙂

Önskar Dig en fin Alla Hjärtans Dag! ❤️

Fredag den 13:e

När Fredag den 13:e ligger i februari så kalasas det. Min Mamma fyller nämligen år idag, så jag har varit där å stoppat magen full med chokladtårta. 😉

(null)
Glad idag!

Jag inser dock att jag verkligen behöver uppdatera min garderob! Alla jeans jag har är håliga å jag har knappt nån tröja som sitter snyggt. Det är ett projekt att överhuvud taget få ihop nåt anständigt när man ska ge sig ut bland folk.
Detta fick det bli idag. Hålen sitter på baksidan så framifrån ser det ok ut. 😉

(null)

För övrigt är här ett antiklimax! Gjorde i ordning en hjärtepresent åt Henric som jag skickade till hotellet i tisdags. Ville att han skulle få öppna det på Alla Hjärtans Dag (i morgon). Men trots att jag skickade det i så god tid så har det inte kommit fram. 🙁
Så tråkigt!
Har ingen aning vars det tagit vägen. Kanske var det någon på Posten som tyckte sig var värdig att få det?

Turbanmannen

Postade ett inlägg igår kväll men det blev nåt fel då bara några ynka rader publicerades… Sur som ättika la jag armarna i kors å hängde med underläppen : ”Jag ska då aldrig med blogga!”

…å med det sagt hälsar jag er Hjärtligt Välkomna å konstaterar att mina sura miner kan vända rätt snabbt. 😉

Inte så värst kry idag, men Mamma å Pappa kom hit så det blev en mysig fikastund!
Jag är mycket glad över mina föräldrar, jag kan prata med dom om det allra mesta här i livet! ❤️

Å på tal om prata… Henric är ju på turné med Melodifestivalen, vilket resulterar i att vi hänger en del på FaceTime när han har en ledig stund.
Kvällens samtal urartade då han glad i hågen försökte klä ut sig till nåt slags turban-djur… (Han blir så grymt fascinerad själv: ”Kolla Hanna! Jag har ju värsta turbanen! Å kolla om jag gör såhär! Kolla då!”)
Haha, det var lite svårt att hålla koncentrationen på samtalsämnet som vi hade från början. 😉

(null)
Lite roar små. 🙂 Å allting roar knasbollar. 😉 ❤️