månadsarkiv: juni 2016

Pappas födelsedag å dagen efter! 

Igår var det fest hela dagen lång! Pappa fyllde 75 år! ❤️ Min stiliga, kärleksfulla å fina Pappa.


Han som gör avtryck å intryck. I mitt liv å i många andras. Han som älskar livet å vill vara där det händer. Han som fått sin beskärda del av svårigheter å mer därtill, men ändå lyckas se till det positiva gång på gång. Han som aldrig ger upp om människor, hur dom än har det. Som alltid, alltid är beredd att ta nya tag när någon vill ändra på något svårt. Han som bär på tålamodet från ovan å som lyser som en sol när han ler. Han, ja! ❤️

Vi festade loss till sent på kvällen å sockerkicken var hög å jämn hela tiden, haha. Släkt å vänner kom förbi. Vi spelade å sjöng, pratade å skrattade. Å fikade i absurdum. Precis som det ska vara på ett kalas. 🙂  

Idag har det varit ”dagen efter”. Vi har hängt på altanen hela dagen! 


Jag släpade mig ner till gräshöjd å mådde gott i solen! Dagar som dessa är ljuvliga! Henric pyste ut ”det här är livet!” med jämna mellanrum, altanen är det bästa han vet. 🙂 

I morgon är det ny vecka. Nya krafter. För dig. Å för mig. Kram! ❤️

En glad midsommar önskar jag dig!

Det känns som att denna midsommarafton varit en av dom bättre för många av oss? Å det har vi vädret att tacka för! 🙂 Skönt att slippa långkalsongerna i år!! Riktig sommarvärme har det varit! 🙂

Jag å Henric åkte ut till Swensbylijda (läs Svensbylida) efter lunch. Där var det FULLT av folk! Vilken fest! Vi tittade på djuren, fikade å socialiserade med folk, det var en hel del vi kände (å kände igen) där. 🙂 Efter det har vi legat som klubbade sälar, haha. Gammfolket orkar inte med hur mycket som helst. 😉 

Ikväll har vi grillat å hängt på altanen hela kvällen. Soft å skönt! ❤️

Våran uteplats används flitigt, det är vårat favoritrum på sommaren! 

Jag har tittat igenom konserten som jag å Michael Johnson hade på Valborgsmässoafton i Kustkyrkan. HÄR kan ni lyssna på å se när vi framförde”När tystnaden bryts igen”. En av många fantastiska sånger som han har gjort! Om ni tycker jag ser förvirrad ut en bit in i låten så stämmer det, haha. Det finns en historia till det, men det får bli nån annan gång! 😉 

Glädjedag!!

Jag är så urbota glad! 🙂 För det första: TACK för kommentarer, hejjarop å pepp efter förra blogginlägget! Jag fullkomligt sköljdes över av kärlek! ❤️ Det syns inte här på bloggen, dom flesta skrev på Facebook. Men wow alltså, vilka fina ord! Å jag förstår att jag är inte ensam om att gång på gång vara med om liknande händelser som den jag skrev om. Så märkligt! Å så dumt! Vi människor behöver lära oss att knipa käft i vissa situationer. Men det blir åxå tydligt att det finns fantastiskt många uppmuntrande människor. Med massa kärlek att ge till sina medmänniskor. Tycker att vi fortsätter uppmuntra varandra, i smått å stort. Till vänner, bekanta å främlingar. ❤️

För det andra: Vi har förlovningsdag idag! ❤️ För två år sen förlovade vi oss på Storforsen. 😊 Stor dag! Stor grej. Det blev ingen utflykt till Storforsen idag, men väl ett gofika! 



Vi köpte hem fika från Ekbergs. Henric tog en tårtbit å nån slags bulle med fyllning. Jag tog en räkmacka å en Moster Fia. Otroligt gott!

För det tredje: Vi har bokat vinterns resa!! 


Vi byter ut snö å kyla i tre veckor mot sol å värme. Vi ska åka till Thailand igen! ❤️ Det är ju flera månader bort, men ack så roligt ändå! 

Alltså, mitt lyckorus nu. Jisses!



Köpte hem rosor bara därför. Min dag är on fire! 🙂 

För det sårar mig.

Jag var in på Apoteket idag för att hämta ut medicin, när jag fick en gliring från Apoteks-ladyn. En sån där kommentar som jag får ta emot lite nu å då. Från både kända å okända ansikten. Kommentarer som antyder att jag är för smal, att jag borde tagga ner på träning å tagga upp på käket. Utan att vederbörande har en endaste aning om hur det faktiskt ligger till. 

Det sårar mig. Varje gång. Ibland ger jag svar på tal. Ibland säger jag ingenting. Men varje gång så går jag därifrån med en skamsen blick. ”Ser jag sjuk ut? Ser jag så sjuk ut?”

Jag har ju varit i det där träsket, för otroligt längesen. Jag blev friskförklarad för 16 år sen å har – med handen på hjärtat – inte haft ett enda återfall. Att vara sjuk i en ätstörning är rent ut sagt ett helvete. Det finns ingenting, INGENTING som är värt den kampen som man för, vareviga, smärtsamma dag. Det finns inte en enda cell i min kropp som vill gå tillbaka till det livet, måendet eller beteendet. Å så har det varit för mig i många, många år. 

Att vara väldigt smal behöver inte betyda att man på insidan mår dåligt. Det behöver inte betyda att man för nån slags kamp mot kalorier eller slåss mot vågen. Det kan betyda det. Men det behöver inte betyda det. På samma sätt som en väldigt stor människa kanhända har problem med överätning. Men scenariot kan åxå vara att den faktiskt mår väldigt bra. Övervikten kan handla om nånting annat. 

Varje gång nån uttrycker till mig att jag ”borde äta mer” eller ”inte motionera så mycket”, så blir jag matt å väldigt, väldigt ledsen. För den personen har ingen som helst aning hur verkligheten hos mig ser ut. 

Den där verkligheten som innebär att jag faktiskt mår bra på insidan. Å jag vet det, för jag har varit på andra sidan. Jag har varit i en vardag – för länge sen – som innebar både hetsätning å självsvält. Vedervärdig ångest över ett litet äpple, ett evigt piskande på mig själv för att jag ätit fel å till slut ett ätande utan slut för att döva den där fruktansvärda ångesten, om så bara för en liten, liten stund. 

Jag tränade aldrig när jag var sjuk. Träningen började jag med ca 2 år efter jag friskförklarades, därför har jag aldrig kopplat ihop träning med nånting negativt. För mig har alltid träning varit ett sätt att bygga upp kroppen på å stärka den. Ge den bästa förutsättningar till att vara sund å frisk. Styrka, kondition å uthållighet låter som godis i mina öron. Att vara smal är inget mål för mig. Att vara frisk å sund är det jag strävar efter. 

Likaså med maten. Godis. Kakorna. Jag äter i dagsläget vad jag vill, hur jag vill å när jag vill. Utan ångest. Utan några somhelst betänkligheter om jag kommer gå upp eller ner i vikt av det. Jag har ganska bra koll både vad gäller kost å träning, men jag har inga restriktioner. Ja, förutom allergierna då…det blir ett evigt skitkalas om jag struntar i dom…

Vad jag däremot INTE har koll på är min egen kropps symtom, dom dyker upp närhelst det behagar. Illamående, kramp å toalett-sessioner hör till min vardag. Ibland ofta å mycket. Ibland lite å nästan ingenting alls. Lite absurt kan det ju kännas när jag rusar in på toaletten med en näringsdryck i ena handen för att zippa på under tiden så jag ska förlora så lite näring som möjligt.

Jag strävar efter frisk å sund, inte smal. Å jag dagdrömmer om att nån gång få komma tillbaka till träning, sådär som jag brukade. För att bygga upp kroppen. Stärka den. Jag är så urbota lycklig över att jag i dagsläget kan promenera. Att benen bär. Luften, stegen, syret…det ger mig lyckorus! 4-6 % av ME-patienter kan tillfriskna å jag tänker att det finns ingenting som säger att jag inte är en av dom. Jag vill dit. Jag vill till en vardag dit både promenader, kondition å styrka kan utföras utan att jag blir fysiskt sjuk. 

Men dom där kommentarerna…dom sårar mig. Är jag så uppseendeväckande smal så det krävs att kommentera? Ska jag skämmas å be om ursäkt för att jag inte tar mig högre upp på viktskalan? Behöver jag förklara varje gång att ”nej, nej! Jag äter. Mycket. Å nä. Jag stoppar inte fingrarna i halsen. Å träningen…jag har inte börjat med den än. Men jag är grymt glad att jag kan promenera!” Jag känner ofta att jag liksom måste förklara mig ”jaha, är jag så smal…jag har haft ett ganska kraftigt IBS-skov nyligt, så jag har inte fått behålla så mycket mat, kanske därför? Men jag äter så mycket jag orkar å försöker gå upp i vikt…” Där står jag å försöker förklara. Försöker göra mig fri från skammen som den där människan just lagt på mig. Å jag blir rent ut sagt VANSINNIG såhär i efterhand. För innan den där kommentaren så var jag glad över mina nya skor. Jag tackade Gud på morgonen för att jag kände mig fin. Jag var sjukt stolt över tåhävningara som kändes i vaderna från gårdagen å jag log mot mig själv i spegeln å tänkte ”du är en härlig person, Hanna!”

Men så vips, så gör en person – i det här fallet en främling – mig medveten om att jag inte riktigt duger. Att jag liksom går omkring som nåt så oerhört uppseendeväckande som måste kommenteras å korrigeras. Å det enda jag vill säga till den personen är: ”Din kommentar gör inte mig medveten om ett problem som du tror att du behöver upplysa mig om. Det enda den gör är att göra mig ledsen. Så håll käften. För det sårar mig.”


Med vänlig hälsning, En som faktiskt många gånger är nöjd med sig själv. För jag är fin. Å jag är bra. Trallallala!

Försenad dag

Det där att vakna drygt fyra timmar senare än planerat å sen liksom försöka jaga ifatt dagen…det är som så obra tycker jag. Stackars Malte, han hade smått panik över att frukosten övergick i lunch å fortfarande inte serverades. 🙁 Skämmes, det är vad jag gör! 

Nåväl. Kaninen utfodrades å till slut även jag. Masade iväg till stan för att göra ärenden å där träffade jag min vän å granne, Nell! Vi har inte träffats på oerhört långt tid, trots grannskapet. Tur vi sprang på varann på stan då så vi kunde ta en spontanfika! 🙂 



Vi dryftade livet i stort å smått, skrattade högt å satt å mös på café medans regnet härjade ute. Så trevligt saker å ting kan bli! 🙂 

Hennes räkmacka såg så god ut så jag var tvungen att gå tillbaka sen å inhandla en att ta med mig hem. 🙂 



Satt som en smäck gjorde den! 

Nu har jag precis ätit en sen middag, Felix Krögarpytt med ägg. Delikat å oerhört lyxigt. 😉 

Nu tänker jag mig sängen. Å många larm på telefonen!

Alltså, såhär!

Att få börja morgonen såhär! Det är snudd på galenskap, SÅ härligt är det! Om det inte vore för att jag redan är en troende kristen så skulle jag kunna svänga mig med uttryck som ”det är nästan så man blir lite religös…!”

Jodu. Nog kan man höja händerna i skyn å tacka den som gjort allt detta! 










Jag smäller AV, så vackert vårat Sverige är! ❤️

Sommarlyckan

Det gör inte så hemskt mycket att luften är kall. När solen är framme så plirar jag med ögonen å blir sådär löjligt nöjd. 🙂 Jag kan aldrig stirra mig mätt på grönskande sommar!



Malte har lika mycket sommarkänslor som jag. Han gör glädjeskutt å dansar när han kommer ut. 🙂 

I eftermiddag tog vi en skön promenad! Avslutade kvällen med pizza å en jättegod cider som Henric fick i present (Tack Sofia å Anders! ❤️)



Vissa stunder vill man verkligen stanna tiden. Få den att gå saktare. Jag är en sån där person som oftast lever fullt ut i det jag gör. Det gör kanske det svåra svårare, jag vet inte? Men det gör i alla fall lyckan ännu lyckligare.❤️

Henrics dag

Idag fyllde han år. Min Henric. 

Klockan 06.50 stod jag med paketen i famnen vid sängkanten å sjöng en egenkomponerad sång, haha. Jag hade ställt ungefär hundra larm för att inte försova mig (men försäkrade mig igår kväll med orden ”om jag inte uppvaktat dig 07.30 måste du väcka mig å säga att det är din födelsedag”). Tack å lov slapp han det! 😉

Sen har jag varit iväg å spelat på två begravningar idag. När jag kom hem så var jag inställd på att dagen var klar, vi hade inte förberett nåt kalas. Men så frågade jag Henric när han kom hem om han inte ville fira lite mer? Å det ville han. Så 16.30 kom vi på att bjuda hem lite vänner till klockan 19.00. Dom som kunde komma, kom. Å dom som inte kunde får komma sen. 🙂 

Vi fick en jätte-trevlig kväll! Å Henric har fått ladda sitt Weber-förråd. 😉 Han har fått massa olika tillbehör, till å med köttet att lägga på grillen! 🙂 






Nöjd gamling! 😉 Å snygg! 

(Jag ber om ursäkt för bitvis riktigt kass bildkvalité. Min iPhone har drattat i backen otaliga gånger å nu är glaset spräckt å bilderna grumliga å eländiga). 

Tack till ni som kom! Å ni som inte kom men ville. ❤️

Tack Gode Gud för smink!

Gud. Jag vet att du skapade mig precis som du ville ha mig. Att du tycker jag är vacker inifrån å ut. Naturligt skön å allt det där!

Men ändå Gud…så måste jag tacka dig för att du även skapade den smarta människan som kom på SMINKET. Vilken fin ide! För det innebär att jag kan vakna å se ut som att jag hastigt å olustigt avlidit i sömnen, för att en stund senare se ut som en levande varelse igen! Hurra! 



Nu väntas besök! Dubbel-Hurra på det! 

Efter regnet

Goderafton! Hur står det till hos dig? Jag sover å sover. Stackars Malte fick vänta med att få frukost till klockan 12 idag, innan dess gick jag inte att få liv i. Sen tog jag på mig träningskläderna för att ge mig ut på promenad. Det tog mig ynka åtta timmar innan jag orkade ta mig ut, haha. 🙂 En kvällspromenad är ju inte fy skam! Synd bara att det tar så lång tid för mig att vakna, det är lite snopet att behöva gå å lägga sig direkt man kvicknat till. 😉 


Luften var skön att andas ikväll! Det är nåt visst när regnet rensat rent å molnen spricker upp. Ljuset. Doften. Hoppet. Jag blir så hoppfull. Å glad. 

Hoppas du med känner hoppfullhet. Å glädje. En strimma ljus mitt i det du står i! ❤️