När det går i precis fel riktning. När det känns som att man är utom räddning. När alla försök man gör slutar i ett misslyckande. Ja, då är det lätt att tappa hoppet.

Jag gör det ibland, då och då.
Alla för vi varsin kamp. Oavsett hur livet ser ut. Alla har vi bitar vi kämpar med i vårt liv.

När jag ”tog examen” från behandlingshemmet för sisådär 14 år sen, när jag blev friskförklarad å skulle stå på egna ben i den nya friska världen, så var det en sak som terapeuterna verkligen präntade in i mig som jag tog med mig å har burit med mig sen dess.
Dom sa till mig att oavsett vad som händer, så är den här segern din. Priset å medaljen tillhör dig, det kan ingen ta ifrån dig.

Å även om just den kampen tog slut vid tillfrisknandet, så har jag fört många andra kamper med mig själv sen dess.
Jag har misslyckats fatalt så många gånger så jag tappat räkningen. Men jag har även fått uppleva stora segrar i mitt liv. När jag varit trogen i kampen så har jag blivit utrustad med redskap som har varit till stor hjälp för att kunna förändra min situation.

Å jag tänker att dom där redskapen, dom kan aldrig nån ta ifrån mig. Det är inga engångs-redskap. Det är riktiga redskap. Dom håller livet ut.

Om det känns som att du fallit till botten, som att du förlorat alla steg du klarat fram till nu… Så är det inte så.
Alla steg du tagit, är riktiga steg.
Alla framsteg du gjort, är på riktigt. Inget tillfälligt.
Det är svackan som är tillfällig.

Så… Varför skriver jag det här?
Kanske för att påminna mig själv, dom dagar jag misslyckas.
Att hoppet inte är ute. Att vinsterna är på riktigt. Å att när jag faller betyder det inte att hoppet är raderat. Det betyder bara att jag måste resa mig upp. Å gå. Stegen jag tagit innan behöver jag inte ta igen. När jag faller flyger jag inte bakåt. Jag faller precis där jag står. Mitt i steget.
Det enda jag behöver göra är att resa mig upp igen. Å fortsätta gå.

Kanske skriver jag till dig.
Till dig å mig.
Hur som helst.
Hoppet är inte ute.

Idag har jag ägnat dagen åt jobb-intervju, cv-skrivning å ”konsert-frieri” (att försöka få olika ställen att vilja köpa mitt konsert-koncept). Jisses. Man kastas mellan hopp å förtvivlan. Där sitter man å gör sitt bästa för att övertyga om att man är den bästa behandlingsassistenten, en grym medmänniska, fantastisk sångerska å oerhört intressant artist å låtskrivare…
För att i nästa sekund dra en djup suck, kämpa mot tårarna å undra varför de ska välja just mig.

Mitt i allt ringde telefonen å rösten i andra sidan luren undrade om jag kunde hoppa in å göra en spelning nu på fredag, då sångerskan som egentligen skulle göra den blev sjuk. Å ja. Det kan jag ju. Visserligen ganska orepat när det kom så snabbt på, men lika kul ändå. 🙂
After Work kl. 17.00 i Strömnäskyrkan, kom dit om ni vill! 🙂

En bild från en festival-spelning i somras. Det spöregnade så jag hörde knappt mig själv för allt smatter, det var iskallt å på sista låten la mina fingrar av så jag kände knappt tangenterna på pianot. Oerhört glamoröst… 😉

Ikväll har vi haft besök av Johan å Julia å deras dotter Stella. Kycklinggryta med ris å sallad å SJÄLVKLART kladdkaka! 🙂 Ni känner väl mig… 😉

Idag publicerades intervjun i Piteå-Tidningen, ni kan läsa den här
Det är alltid nervöst när en intervju ska sättas på pränt, man är rädd för att bli felciterad eller missförstådd. Men Anders som gjorde intervjun lyssnade verkligen in uppriktigt å genuint, därför känns detta inte jobbigt. Tack Anders för det! 🙂

I övrigt har jag haft möte på Arbetsförmedlingen, fikat hos Mamma å Pappa, fått äran att lyssna till en ny livsberättelse åsså har jag å Henric påbörjat arbetet med soffan/sängen. Varierande dag. 🙂

Nu har jag krupit ner under filten. Ont i kroppen å skinnet, misstänker att jag har nån skit i kroppen som vill bryta ut. Fryser. Det blir Alvedon å sängen ikväll, med hopp om bättring.

Önskar er en god natt med en bild som Henric tog härom dan.

Visst blir man sugen på att chilla när man ser den här? 🙂

Alltså, detta med att söka jobb… Det är ju inte särskilt lajbans! Det kan snarare kännas lite som förnedrings-VM ibland.
Men göras måste det! Så idag gav jag mig iväg till Arbetsförmedlingen å log för glatta livet, scrollade på deras dator å ställde frågor om starta-eget-kurs (jag har ju redan eget företag, men tänkte att det kan va bra å lära sig hur det fungerar åxå…;))

Han som hjälpte mig var trevlig å bra, så jag hoppas på underverk! 😉

Jag är verkligen tacksam över att fått byta ut sjukskrivningen mot arbetslöshet, för det betyder ju att jag orkar jobba å mår bra! Men hur konstigt det än låter så tycker jag det är mer påfrestande att vara arbetslös än sjukskriven. Att vara sjukskriven är ett heltidsjobb med målet att bli frisk. Att vara arbetslös känns mer som att gå å dra benen efter sig till ingen nytta. Så onödigt att vara arbetsför å ingenting göra!
Jaja. Nu hoppas vi å ber att Fröken Stenlund ska få jobba. 🙂

Efter AF så blev det fika med en fin vän!

Annelie som jag fick förmånen att jobba med i somras, äntligen fick vi ses igen! 🙂 Vi pratade till fiket stängde. 🙂

Ikväll har jag varit på Café-kväll på Storstrand, bra musik å mycket folk. 🙂

Bra dag idag! Då tar vi helg nu! 🙂