Kategoriarkiv: Utbrändheten

Jag städar ut skiten ur mitt liv

Jag gör gärna det med jämna mellanrum. Städar ut skiten ur mitt liv.
Jag gillar inte när saker ligger å skräpar å påminner mig om det förflutna, det som inte var bra. Inte heller gillar jag när det kommer ny skit å smutsar ner i mitt inre.
Då får man rensa.

Idag har jag städat ur två kartonger som stått å skräpat i sovrummet alldeles för länge. Två kartonger ur det förflutna.
Jag har gruvat inför att ta tag i det, men idag så!
Bilder, brev å dagböcker. Allt har plöjts igenom, det mesta har slängts.
Dagarna som var då är ingenting jag vill ha tillbaka. En del av det vill jag inte ens minnas.

Ibland handlar det om att rensa bort sånt som finns i livet just nu. Andra gånger – som idag – handlar det om att rensa å slänga minnen.
Lite smärtsamt. Men mest befriande.

Som grädde på moset gör jag en ansiktsmask ikväll. Rensar ansiktet från skit.
När jag liks är igång. 🙂

IMG_8958.JPG
Hoppas ni har en mysig söndag å att helgen som ligger bakom är nåt att spara å minnas!

Ironins lovsång

Det absolut största å mest händelserika som har hänt idag är att Malte har fått uppgradera från lill-toa till stor-toa!

20140526-223154.jpg

20140526-223810.jpg
Hur smälter man en sån sak? Finns det nån slags ”debriefing” för dessa stora livshändelser?

Jag känner mig uppgasad.
Nästintill traumatiserad.

Det är ju för väl man har natten att vila på. Fortsätter det i det här höga tempot riskerar man väl att bli utbränd igen.
Hoppas det blir en lugnare dag i morgon.

Nu skriver jag till dig som gett upp hoppet

När det går i precis fel riktning. När det känns som att man är utom räddning. När alla försök man gör slutar i ett misslyckande. Ja, då är det lätt att tappa hoppet.

Jag gör det ibland, då och då.
Alla för vi varsin kamp. Oavsett hur livet ser ut. Alla har vi bitar vi kämpar med i vårt liv.

När jag ”tog examen” från behandlingshemmet för sisådär 14 år sen, när jag blev friskförklarad å skulle stå på egna ben i den nya friska världen, så var det en sak som terapeuterna verkligen präntade in i mig som jag tog med mig å har burit med mig sen dess.
Dom sa till mig att oavsett vad som händer, så är den här segern din. Priset å medaljen tillhör dig, det kan ingen ta ifrån dig.

Å även om just den kampen tog slut vid tillfrisknandet, så har jag fört många andra kamper med mig själv sen dess.
Jag har misslyckats fatalt så många gånger så jag tappat räkningen. Men jag har även fått uppleva stora segrar i mitt liv. När jag varit trogen i kampen så har jag blivit utrustad med redskap som har varit till stor hjälp för att kunna förändra min situation.

Å jag tänker att dom där redskapen, dom kan aldrig nån ta ifrån mig. Det är inga engångs-redskap. Det är riktiga redskap. Dom håller livet ut.

Om det känns som att du fallit till botten, som att du förlorat alla steg du klarat fram till nu… Så är det inte så.
Alla steg du tagit, är riktiga steg.
Alla framsteg du gjort, är på riktigt. Inget tillfälligt.
Det är svackan som är tillfällig.

Så… Varför skriver jag det här?
Kanske för att påminna mig själv, dom dagar jag misslyckas.
Att hoppet inte är ute. Att vinsterna är på riktigt. Å att när jag faller betyder det inte att hoppet är raderat. Det betyder bara att jag måste resa mig upp. Å gå. Stegen jag tagit innan behöver jag inte ta igen. När jag faller flyger jag inte bakåt. Jag faller precis där jag står. Mitt i steget.
Det enda jag behöver göra är att resa mig upp igen. Å fortsätta gå.

Kanske skriver jag till dig.
Till dig å mig.
Hur som helst.
Hoppet är inte ute.

20140507-223631.jpg

Julnattshälsning

Julafton 2013 är över å jag ligger nöjd å glad i sängen. Vi fick planera om julfirandet i morse då sjukdom uppenbarades i gänget som vi skulle fira med, så i stället blev det bara jag, Henric, Mamma å Pappa. Har aldrig firar med en sån liten skara, men det blev väldigt mysigt!
Julgröt, skinkmacka, julfika, julbord, godis, efterrätt, julevangeliet, julsånger å oförskämt fina julklappar. ❤
Malte fick följa med åxå å har trivts som fisken i vattnet (eller som kaninen i friheten… ;)) Stora ytor med bra mattor att skutta på, han har hängt i hela dagen. Tagit glädjeskutt, suttit som en hund vid bordet å tiggt godsaker, å framför allt legat å myst vid Pappas rullstol. Han har nån slags dragning till den.. 😉

Jag har typ INGA bilder att visa, har låtit telefonen ligga i stort sett hela dagen. Skönt det med!
Men ni får i alla fall se dagens outfit. 🙂

20131225-012503.jpg

20131225-012520.jpg
En klänning jag köpte i Jönköping för några år sen. Sprättade prislappen idag, tyckte det var på tiden att använda den nån gång! 🙂

Hoppas ni haft en mysig/härlig/skön/festlig julafton där ni befinner er!

…men jag vet ju att det är långt från alla som har det bra. Alltför många kämpar, gråter, tiger å befinner sig i bäcksvart mörker denna tid. Om du är en av de så vill jag ge dig en KRAM.
Vad finns det att säga när man kämpar så som du gör just nu? Egentligen ingenting. Förutom: Håll ut. Jag tror på förändring. Jag tror på förändring för dig å ditt liv.
Håll ut. ❤

När högt å lågt bor under samma tak

Idag har jag ägnat dagen åt jobb-intervju, cv-skrivning å ”konsert-frieri” (att försöka få olika ställen att vilja köpa mitt konsert-koncept). Jisses. Man kastas mellan hopp å förtvivlan. Där sitter man å gör sitt bästa för att övertyga om att man är den bästa behandlingsassistenten, en grym medmänniska, fantastisk sångerska å oerhört intressant artist å låtskrivare…
För att i nästa sekund dra en djup suck, kämpa mot tårarna å undra varför de ska välja just mig.

Mitt i allt ringde telefonen å rösten i andra sidan luren undrade om jag kunde hoppa in å göra en spelning nu på fredag, då sångerskan som egentligen skulle göra den blev sjuk. Å ja. Det kan jag ju. Visserligen ganska orepat när det kom så snabbt på, men lika kul ändå. 🙂
After Work kl. 17.00 i Strömnäskyrkan, kom dit om ni vill! 🙂

20131023-223258.jpg
En bild från en festival-spelning i somras. Det spöregnade så jag hörde knappt mig själv för allt smatter, det var iskallt å på sista låten la mina fingrar av så jag kände knappt tangenterna på pianot. Oerhört glamoröst… 😉

Ikväll har vi haft besök av Johan å Julia å deras dotter Stella. Kycklinggryta med ris å sallad å SJÄLVKLART kladdkaka! 🙂 Ni känner väl mig… 😉

20131023-223803.jpg

Tidningsreportage och hängig under filten

Idag publicerades intervjun i Piteå-Tidningen, ni kan läsa den här
Det är alltid nervöst när en intervju ska sättas på pränt, man är rädd för att bli felciterad eller missförstådd. Men Anders som gjorde intervjun lyssnade verkligen in uppriktigt å genuint, därför känns detta inte jobbigt. Tack Anders för det! 🙂

I övrigt har jag haft möte på Arbetsförmedlingen, fikat hos Mamma å Pappa, fått äran att lyssna till en ny livsberättelse åsså har jag å Henric påbörjat arbetet med soffan/sängen. Varierande dag. 🙂

Nu har jag krupit ner under filten. Ont i kroppen å skinnet, misstänker att jag har nån skit i kroppen som vill bryta ut. Fryser. Det blir Alvedon å sängen ikväll, med hopp om bättring.

Önskar er en god natt med en bild som Henric tog härom dan.

20131021-204941.jpg
Visst blir man sugen på att chilla när man ser den här? 🙂

Idag började allvaret… ;)

Alltså, detta med att söka jobb… Det är ju inte särskilt lajbans! Det kan snarare kännas lite som förnedrings-VM ibland.
Men göras måste det! Så idag gav jag mig iväg till Arbetsförmedlingen å log för glatta livet, scrollade på deras dator å ställde frågor om starta-eget-kurs (jag har ju redan eget företag, men tänkte att det kan va bra å lära sig hur det fungerar åxå…;))

20131004-234301.jpg

Han som hjälpte mig var trevlig å bra, så jag hoppas på underverk! 😉

Jag är verkligen tacksam över att fått byta ut sjukskrivningen mot arbetslöshet, för det betyder ju att jag orkar jobba å mår bra! Men hur konstigt det än låter så tycker jag det är mer påfrestande att vara arbetslös än sjukskriven. Att vara sjukskriven är ett heltidsjobb med målet att bli frisk. Att vara arbetslös känns mer som att gå å dra benen efter sig till ingen nytta. Så onödigt att vara arbetsför å ingenting göra!
Jaja. Nu hoppas vi å ber att Fröken Stenlund ska få jobba. 🙂

Efter AF så blev det fika med en fin vän!

20131005-000348.jpg
Annelie som jag fick förmånen att jobba med i somras, äntligen fick vi ses igen! 🙂 Vi pratade till fiket stängde. 🙂

Ikväll har jag varit på Café-kväll på Storstrand, bra musik å mycket folk. 🙂

20131005-001245.jpg
Bra dag idag! Då tar vi helg nu! 🙂

Att säga farväl…

Nu börjar den jobbiga biten med att flytta härifrån. Att säga farväl till de där människorna som under åren har kommit att betyda väldigt mycket för mig. Människor som på ett eller annat sätt har ställt upp för mig så livet blivit lite enklare.

Det är ingen hemlighet att livet bitvis varit riktigt tufft många av åren här i Jönköping. Detaljerna behöver inte nämnas, men jag är väldigt glad för de människor som ställt upp när jag inte själv orkat, praktiskt eller mentalt.

Två personer som verkligen hjälpt mig är min Svågers föräldrar, Anne-Marie å Olle. De har hämtat, skjutsat, hjälpt till efter operation, bjudit på mat å öppnat upp sitt hem närhelst det har behövts. När man inte har sina egna föräldrar i närheten så är det väldigt skönt att få låna någon annans!

Idag kom de förbi för att fika å säga hej då.

20130920-171328.jpg

20130920-171343.jpg

20130920-171557.jpg

20130920-171619.jpg

20130920-171644.jpg

Tacksam är ordet som kommer upp när jag tänker på de!

När minnena och smärtan kommer i kapp

Har ni tänkt på att ett enda ord, en doft, en plats eller ett sammanhang kan ta oss till minnen vi aldrig mer vill besöka? Helt plötsligt befinner vi oss där vi lovade oss själva att aldrig mer vara.

Minnena river och sliter i oss och allt det där vi byggt upp rasar som ett korthus.

Men vi är inte där. Vi är inte då. Det bara känns så.

Det var någon som frågade mig för ett tag sen hur jag kunnat låta bli att vara bitter över det där som gjort så ont.
Jag har inte låtit bli att vara bitter. Tvärtom. Fy rackarn, vad jag har varit bitter! Men jag har inte låtit det stanna kvar å gro fast i mig. Det är en vida skillnad.

Hur det än känns så kommer det en morgondag. Å hur hopplöst det än tycks vara, så kan faktiskt just den morgondagen vara den stora skillnaden.

Orkar du vänta på morgondagen som väntar på dig?

20130628-214414.jpg

Radiointervjun

För er som ville lyssna på radioprogrammet med mig som spelades i veckan (intervju av Andreas Rootzen), så kan ni klicka här

Programmet är en timme långt, där jag berättar delar av mitt liv som långtidssjukskriven å hur den resan var, varvat med några av mina egna sånger. Så om du har en timme till övers å vill lyssna så kan ju nu vara ett bra tillfälle. 😉

20130512-233844.jpg
Här är den glade intervjuaren. 🙂

20130512-233956.jpg
Å här är jag… 😉 Just kidding… 🙂 Men ni vet ju hur jag ser ut vid det här laget.