Vardagen är här igen. Kickade igång denna vecka med sjukgymnastik. Härligt! Fick en nygammal övning som jag tog mig an med hull å hår, men knäcktes i mitt självförtroende när jag insåg att jag inte var så stark som jag hade hoppats på. Nåväl, då finns det ju framsteg att vänta. 

I övrigt är det övning på schemat. Första spelningen på fredag på flera veckor. Rösten skvallrar om att kroppen inte mår så bra, så det är uppförsbacke även där. Men man får jobba med det man har å invänta hälsan. 

Ändå nöjd över vardagsbestyren. Rutinerna. Såsom fruktsallad å kaffe till tre-fikat. 😉 Dessutom är det en markant skillnad i ljuset nu! Solen är framme om dagarna å man hinner faktiskt uppfatta att det är DAG innan det är kväller å sovdags. Hopp om liv! Å en dag närmare midsommar! 😉

Hemma på svensk mark i liggläge. Kroppen gör ont så jag är vänlig mot den. Jag äter fruktsallad i mängd å har plöjt hela säsong 3 av SKAM (det GÅR ju inte att se det ”lite lagom”, man MÅSTE plöja alla avsnitt på raken, det är som en drog!). Kollar du på SKAM? Galet beroendeframkallande! 

Så tacksam över våran resa, vilken semester vi fick! Tre veckor av värme å avslappning. Att bo lyxigt precis vid havet. Att största problemet man har är att bestämma sig för vilken av restaurangerna på stranden man ska besöka. DET är semester! 

Vi gick å la oss mellan 20.00 å 21.00 varje kväll, haha. Inga partyprissar här inte. Sov gott till 06.30 å sen klädde vi på oss å tog våran morgonpromenad längs stranden. Som balsam för själen! Efter det intog vi en riktig brakfrukost utomhus. Dom där frukostarna alltså…det vattnas i munnen bara jag tänker på dom. Vi fullkomligt rullade därifrån varje morgon. Men att rulla är inga problem när destinationen är en solstol. Oavsett väder så intog vi solstolarna. Läste böcker. Vilade. Pratade. Filosoferade. Njöt. 

Det hände en så härlig grej! Förra året vi var där så mötte vi ett par varje morgon på våra strandpromenader. Vi vinkade alltid glatt å bildade en slags vänskap på håll. Detta året kändes det lite tomt när vi inte längre såg dom. Vi pratade om dom å konstaterade att vi faktiskt saknade att få se dom på våra promenader. Döm om vår förvåning å GLÄDJE när dom efter drygt en vecka helt plötsligt uppenbarar sig för oss! SÅ glada vi blev!! Vi sprang fram å pratade å skrattade, vilken glädje att få se dom igen! När vi gick därifrån så spekulerade vi lite kring vilket land dom kom ifrån. Vi gissade på England. Men beslöt oss för att fråga. Så på en av våra nästkommande promenader ställde vi frågan ”Where are you from?” å fick till svar ”We’re from Sweden!”. HAHA!! ”Är det sant! Det är ju vi åxå!”. Haha, där hade vi gått å pratat engelska med varann utan att veta att vi alla var svenskar! Väldigt fina människor är dom, så roligt å intressant att ha fått ta del av dom. Pia å Torbjörn, jag hoppas vi ses igen! ❤


Som sagt, den här resan har varit fantastisk! Nu är vi tillbaka i vardagen igen, men med väldigt fina minnen att plocka fram när det känns grått! ❤

Det har verkligen varit semester det här! Tre veckor av avkoppling å bortkoppling. Så otroligt skönt å välbehövligt! Solen har lyst med sin frånvaro, men värmen har vi haft. Bilder får jag ladda upp när jag kommer hem, det är så långsamt internet här. 

Vi har njutit av stora, goda frukostar. Morgonpromenader längs stranden. Massage. Oerhört god mat. Vänliga människor.

Å varandra. Pratat. Skrattat. Funderat. Tänkt. VILAT. Tagit igen oss. 

Jag är ledsen för kass uppdatering, men jag kände när vi kom hit att nu ÄR det semester! 

I morgon reser vi hem. Usch. Vedervärdiga resa. Jag kommer må som ett kadaver när vi kommer hem. Om du tror på bönens kraft får du gärna knäppa dina händer. 🙏 Återkommer när kraften är åter! Kram! ❤

Här tillsammans med våran favorittjej på en favoritrestaurang. Alltså dessa människor. Jag ÄLSKAR dom! ❤

1) Jag kan – trots att jag aldrig nånsin rökt – ändå bli fruktansvärt röksugen. Det händer att jag drömmer att jag röker å när jag vaknar på morgonen så är min första tanke ”jag måste gå å köpa ett paket cigaretter!”. Haha, helt absurt. Jag är dock glad att jag aldrig löpt linan ut å gjort slag i saken. 

2) Om jag var tvungen att äta endast en maträtt för resten av mitt liv, så skulle jag nog välja glutenfri å mjölkfri lasagne. ”Va???!” tänker du kanske nu? ”Skulle du inte välja kladdkaka??” Såklart jag skulle! Kladdkaka innehåller ju hela kostcirkeln typ. Men eftersom jag ju fyller 37 år om bara några dar så känner jag att jag behöver ge ett mer moget svar. 😉 Lasagne känns moget! 

3) Min största sorg i livet har följt mig från barnsben. Min Pappa var med om en bilolycka å fick en allvarlig skada på hjärnstammen när jag var 2 år å det har präglat mig enormt mycket. Jag har gråtit många tårar över att just min Pappa måste utstå så mycket smärta. Att se det på så nära håll har varit både traumatiskt (i dom mest kritiska lägena) men även väldigt ledsamt. Jag har även gråtit många tårar över att inte ha en pappa som alla andra. Dom tårarna har dock bytts ut i tacksamhet över allt som han gett mig. Pappa är den jag lärt mig mest av genom livet. Han är det största beviset på att Gud inte är beroende av en frisk kropp för att kunna använda en människa. Att värdet i en människa aldrig faller bara för att livet faller. 

4) Jag har varit både tönten å den populära i klassen (dock inte samma klass). Inget av det har varit särskilt gynnsamt. Att vara en i gänget, en som alla andra, känns bäst. Så tänker jag om övriga livet åxå. Att vara människa. Med allt vad det innebär. Fel å brister. Styrkor å kvaliteter. Unik å speciell. Men inte på nån högre plats än någon annan. 

5) Jag skrattar väldigt högt. Som en häst. Ibland kan man inte urskilja om jag skriker eller skrattar, haha. Men kontentan är att jag glad. 

6) När jag var yngre så hade jag väldigt mycket komplex över mina tänder. Stora, sneda å vinda tyckte jag dom var. Tandvården var gratis tills jag fyllde 20, så när jag var 19 år så pratade jag med tandläkaren på fullaste allvar å bad att få alla mina tänder utdragna medans det fortfarande var gratis å ersatta med löständer som var jämna å fina. HAHA!! Tack å lov så fick jag inget gehör av den tandläkaren. Mina problemlösningar har väl inte alltid varit dom bästa, haha. Nu tycker jag att tänderna är en del av mig å jag visar gärna upp dom – för då betyder det ju att jag skrattar å är glad. 

7) Min bror har ett ärr i sitt ansikte för att jag sparkade en rostig hink i näsan på honom så han fick åka in å sy. Vi bråkade inte, vi spelade fotboll. Å jag hade tydligen svårigheter att se skillnad på boll å hink. Tilläggas bör dock att jag var kanske 10 år. Men ändå. Jag hoppas han har förlåtit mig, men i ärlighetens namn så ringer han inte så ofta som jag önskar så man kan ju undra, haha… 

8) Jag är skiträdd för fysiska åkommor. Men inte alls särskilt rädd för dom psykiska. Om min man skulle gå in i en depression skulle jag förmodligen klara det bättre än om han blev magsjuk. Å då menar jag inte att förminska depressioner eller andra psykiska åkommor. Jag menar att SÅ rädd är jag för fysiska åkommor. I synnerhet magåkommor. Vi är alla olika. Å jag imponeras av dom som inte är som mig. 

9) När jag var tonåring var jag dödligt kär i Jamie Walters, skådespelaren som spelade pojkvän till Donna i Beverly Hills (han som misshandlade henne, men jag tänkte att i verkligheten var han en hyvens kille) å sjöng ”Hold on” med en röst som fullkomligt stal mitt hjärta. Jag dagdrömde om honom å fantiserade ihop hur han dedikerade sina sånger till mig på sina konserter, haha. 

10) Jag har 64 kusiner. Jag trodde det var medel-antalet på kusinskara när jag var liten, men fick snabbt lära mig av lärare å kamrater att det tydligen var nåt i hästväg. Det festliga med många kusiner är att man ofta träffar dom på random places å man har ingen aning om vem det är förrän den utbrister: ”Du är ju min kusin!” Nämen så trevligt!

Jag vet inte vad du ska göra av all denna matnyttiga information…men här får du i alla fall ett av alla mina hästgarv, med tänder som fortfarande sitter kvar! 😂

Det är svårt att tänka sig att stranden som vi lugnt traskar omkring på nu faktiskt var ett av dom värst drabbade områdena då tsunamin drog fram för 12 år sen. Vi blir påminda om det dagligen då vi läser på skyltar åt vilket håll vi ska springa åt om det händer igen. Eller när vi hittar glasbitar på stranden från då, som slipats av vattnet så dom känns som dom mjukaste stenar. Men ändå – det går ju inte att ta in. Det här är ju paradiset på jorden!

Igår å idag har vågorna slagit höga. Vi älskar det – det känns som att vattnet leker med oss. Men på ett ögonblicks sekund så kan en våg som man inte hunnit se fullkomligt dränka en. Å då går det inte låta bli att tänka att ”om vågorna är såhär starka i den här storleken, hur måste det inte varit då…”. 
Jag har vid några tillfällen kastats omkull av vågor å dragits med längs botten ända tills jag spolats upp på land. Vågorna har sån kraft att när dom väl får greppet om en så kan man inte göra nåt. Det har resulterat i onda skrapsår å ömma muskler. Men jag skrattar mest åt det, för det är fortfarande lek. 
Men för 12 år sen var det ingen lek. Då var vågorna fruktansvärda på alla sätt. Å det går inte förstå. Här. På denna plats. Vårt å flera andras paradis. Jag kan inte förstå att så många människor har mist sina liv här. Mist sina anhöriga. 
Det. Går. Inte. Att. Förstå. 

Här vilar liksom friden. Å jag önskar att det alltid, alltid får vara så. ❤ Å än mer önskar jag att det där aldrig nånsin hade hänt. ❤

Jag var rädd att dagarna bara skulle spolas bort, det har regnat nåt hejdlöst! Men så sprack det upp äntligen å vi har fått njuta av sol å värme. Å SOM vi njuter! ☀ Det här är livet! Eller alltså, det här är LYXEN av livet! Dessutom hann vi träffa nya vänner här som vi umgåtts med. Fina människor som vi är tacksamma för! I morse åkte dom dock hem till Sverige. Hoppas på att få se dom där nån gång. ❤

Vi badar i härliga vågor! Dom är stora vill jag lova, man kastas än hit å än dit. Det gör även bikini om det vill sig illa när vågorna kommer, haha! 😂

Jag älskar människorna här, dom är så vänliga. Maten, så vansinnigt god. Värmen…solen. Det är som balsam för både kropp å själ. 

Nu ska jag luta mig tillbaka. Väderprognosen visar att vi ska få uppleva mycket regn å mulna dagar innan vi åker hem, så det gäller att passa på! ☀

Vi hann få några uppehållstimmar, men sen har regnet bara öst ner å verkar ska så fortsätta i ungefär samtliga dar. Så otroligt trist! I vissa delar av Thailand är det översvämning, dock inte här. Men blött är det. Å blötare ska det bli. 

Idag passade vi på att åka in till Khao Lak när det ändå inte gick att ligga på stranden. Vi shoppade lite bra-att-ha-grejer å en hel del frukt. Sen har vi chillat på altanen under tak å spelat spel å ätit chips, godis å frukt. Mysigt! Men vi vill ju så gärna ha sol å uppehåll. 🙏🙏🙏

Innan regnet slog till med dygnet-runt-service så hann vi med att njuta i fulla muggar!

Hur vädret än är så har vi i alla fall riktig semester. Telefonerna ligger å vilar största delen av dygnen å vi tar vara på tiden allt vi kan, vi kör kvalitetstid deluxe. Men jag måste säga att den ytliga sidan av mig är bitter å grinig över att solbrännan uteblir. Lite trist är det allt!

…men så ser jag alla statusuppdateringar på Facebook om en hutlös kyla uppe i Norr…å då blir jag påmind om att jag faktiskt befinner mig i 30-gradig värme. Fint det! 

Idag är dagen! 

Nu går vi på planet till Bangkok!

Glada å taggade! Gissar att det är andra toner efter x antal timmar i planet. 😉 Vi höll på att missa flighten då planet från Luleå var försenat. Alltid drama!

Dags nu!