Åh, vad jag älskar att kasta mig mellan kontrasterna av djup å yta. Att fokusera på insidan, vårda den å fylla själ å ande med det som faktiskt ger frid i långa loppet. Men sen är det ju så urbota härligt att frossa i ytligheter. Att prioritera lite tjusigheter så man lite nu å då kan gå förbi spegeln å tänka ”det där var ett tjusigt kex!”. Jamenvisst! 🙂 

Det behövs inte så mycket egentligen. Jag prioriterar tre saker: Att gå till frissan. Att gå å fixa ögonbryn å fransar. Åsså ett läppglans i väskan. DISH! 

I måndags var jag äntligen å fixade bryn å fransar hos fina Camilla på Studio C. Kvalitetstid! Hon formade å färgade så jag fick konturer runt ögonen igen. Jag har känt mig som en färglös liten råtta efter att solen blekt bort all färg i Thailand å efter vi kommit hem, så det här var efterlängtat. 🙂 

Å idag när jag mådde som ett tvättäkta kadaver så satt dom där fransarna å brynen fint. Jag behövde all hjälp jag kunde få idag. 😉 Så jag drog på mig glitterklänningen å sminkade mig å SWISCH var jag redo för spelning! 

Guds gåva till oss kadaver är SMINKET å all ytlighet som får oss att känna oss fina trots dagsform, haha!! (Å kom nu inte å säg att jag inte såg ut som ett kadaver innan, jag vaknade upp till en uppenbarelse som inte ens en mor kunnat älska! HAHA! Förlåt Mamma! 😂)

Tänk ändå. Att varje mörker ger vika. Varje vinter går över till vår. Även fast det inte känns så när mörkret är som mörkast. 

Dagarna blir längre å längre nu. Ljuset tar mer å mer plats. Å när ljuset väl får fäste är det som att inget kan stoppa det. Å det är SÅ ljuvligt! 

Promenad på isen i solsken är både bländande å gnistrande. 

Å visst kan vi applicera det här med att mörkret ger vika för ljuset på vårt eget liv åxå. Det kommer alltid en vår. Mörkret skingrar sig å får ge vika för ljuset. HUR härligt är inte det??! 🙌

Om mörkret just nu har greppet om dig, kom ihåg att ljuset väntar i gryningen å när det väl får fäste så KOMMER ditt mörker att ge vika. ❤

Haha, det blev inte många rätt för mig idag! 😂 Var nära att åka till fel begravning, väl på plats så var jag på håret att sjunga fel sång å när jag väl tog ton så insåg jag att skovet verkar satt sig även på rösten så jag fick tänka om å sjunga på ett annat sätt än vad jag planerat. För dom allra flesta gick allt detta förbi, inget som märktes mer hos mig själv kanske. Men spännande ändå. 😂

Nåväl. Mötte trevligt folk å det väger upp vad som i mina ögon kändes som en dålig prestation. Men… Vad ÄR prestation egentligen? Är det att leverera på topp i varje skarpt läge? Eller kanske det är att ge allt av det man har just där å då? 

Om det hade varit för några år sen så hade jag gått hem å dött skäms-döden efter dagens arbetspass. Jag hade slagit hårt på den biten av mig som inte levererat på topp. Men idag skrattar jag åt dom bitar som inte blev som jag hade tänkt å konstaterar att det faktiskt inte var nån katastrof. 

Var vänlig mot dig själv. Såvida du inte är hjärtkirurg så lär ditt misstag inte vara förödande. 😉 Alla har vi dåliga dagar å kassa dagsformer. Gör det du kan av det du har. Oftast räcker det alldeles nog. ❤

Det är fint att få duga som den man är. Ifall du tvivlar, så minns detta: Du duger. Å inte bara det. Du är högt älskad. Du är inte här av en slump. Å när du känner dig kass å underpresterande, så är det ändå någon som berörs av dig å ditt liv. Där du står. Just nu. ❤

Dålig dag. Kroppen vägrar vakna. Jag får känna mig nöjd att jag tog mig ut tio minuter vid solväggen. 

Ljuvligt! Jag har sett att södra Sverige har vårtecken i form av krokusar å liknande. Här uppe är vårtecknet att man får se lite grus. 😉 

Malte fick komma ut han åxå, men han var föga imponerad. 

Han är en riktig ”stadsbo”. Ogillar skit under tassar å klor å vill gärna bara ligga å må skönt å det går ju inte när det är grus å vatten ivägen. 😂

Igår åkte vi med lilla Bruno för kremering. Ledsamt. Å jag kände mig som en svikare som lämnade bort honom, men han finns ju inte längre…

Jag gjorde en liten minibukett åt honom å la bredvid. Åsså tog vi ett sista farväl. 💔❤ Usch. Smärtsamt. Livet. 

Ikväll tog jag en dusch för första gången på vad som känns en evighet. Välbehövligt. Efter det krängde jag på mig träningskläderna, enbart i syfte att peppa mig själv. Kommer du ihåg träningsbyxorna jag köpte för några veckor sen? Jag har fortfarande inte kunnat använda dom. 🙁 Är inne i nåt medelskov. Orkar vara uppe å vaken, men träningen går tyvärr inte att genomföra. Surt. 

Har kommit överens med sjukgymnasten att jag ska prioritera promenader när det funkar. Men ikväll strosar jag runt här hemma i tränings-outfit å hoppas å önskar att dom snart ska komma till användning i dess rätta syfte. 🙏

Söndagen bjöd på välsignelser i flera format. 🙏 En promenad nere på isen i värmande sol, trevliga människor å sööööta hundar som vi fick gosa med! ❤ Jag älskar känslan nere på isen. Alla är glada å njuter av vårvintern. 

Sen åkte vi iväg till Norrfjärden där jag skulle sjunga å prata. Å det blev en så fin stund! Varma människor som kom å lyssnade. Tack till dig, om du var där! ❤ Efteråt stannade vi kvar å träffade trevligt folk å jag kände mig så RIK när vi åkte därifrån! 

I dag har varit en tuffare dag, bitvis en skitdag faktiskt (låt oss vara ärliga…). Vi skulle ha åkt till djursjukhuset idag med Bruno (kremering) å för att betala hans behandling som han fick innan han dog. Men det blir i morgon i stället. Vi har haft så svårt att ta beslut om vi ska låta han spridas i minneslunden tillsammans med andra djur eller om vi ska få tillbaka askan å sprida den själva där vi vill att han ska få vara. Till slut kom vi fram till att han ändå ska få spridas i minneslunden. Han har ju inte hunnit få nåt favoritställe utomhus eftersom han bott inomhus ända sen han kom hit. Så då är det bättre han får vila med andra. Jag vet ju att han är borta. Jag tror han skuttar i himlen nu. Så egentligen spelar det nog ingen roll…men det känns bättre att tänka att askan får vila ”med andra”. Lilla Älskade Bruno. ❤

Nu ska jag lägga igen mina blå. Ny dag i morgon. Hoppas du haft en fin start på denna vecka. Å tack för att du tittar in här. Kram!

Åh, vilka fantastiska människor det finns, som bryr sig om å förstår! Så många som hört av sig å visat sin omsorg över att Bruno inte längre finns. TACK, kära du! ❤

Tomheten är stor. Man vänjer sig så fort vid småtassarna som springer omkring å det blir så tyst när dom inte längre är där. 💔. Tårarna har runnit mest hela tiden, igår var en hemsk dag. 

Åsså tittar jag på Malte å hjärtat brister av att han en dag inte heller ska vara kvar. Dom ger så ofantligt mycket dom där djuren. Alla timmar jag spenderat med dom, det är många… I natt har Malte fått ta emot många tårar i sin päls. Jag förklarar för honom om å om igen vad han betyder för mig. Jag hoppas han förstår. Å jag hoppas Bruno förstod det åxå. ❤

Jag sov länge idag, till slut trampade Malte otåligt efter frukost. Han är ju lite av en latmask (eller livsnjutare kanske man ska säga), så han ligger alltid ner å äter frukost, haha. Gick dit å tog några bilder på honom där han låg så kavat. Å jag tänkte att ”jo, han känner sig nog älskad, det ser ut så”. 🙂 

Kavat, trumpen å självklar! ❤

Glädjen över att Bruno fick komma hem förbyttes till oro i förmiddags när jag tyckte att han verkade bli sämre. Ringde till Mamma å Pappa å bad dom komma hit å vara med honom medans jag åkte å höll en begravning. Skyndade mig hem efteråt å möttes av en Bruno som precis då började bete sig på ett sätt så jag förstod att det var över. Lyfte upp honom å det gick inte lång tid innan han somnade in i mina armar.

Hjärtat brister å det känns så enormt ledsamt å tomt. 💔

Fina Älskade Bruno. Jag hoppas å ber att du visste å kände att du var älskad i det här hemmet. ❤❤❤ Jag saknar dig nåt fruktansvärt! ❤❤❤

Gick å la mig igår kväll med en tydlig plan  för denna dag. Jag ska hålla i en begravning i morgon plus sjunga, så jag hade en del att stå i å förbereda då denna vecka gått åt till en hälsosvacka å jag inte hunnit allt som skulle göras. Sagt å gjort. Tack å go natt å ett Godmorgon hann jag med innan jag förstod att allt inte stod rätt till med Bruno, den minsta familjemedlemmen. Jag skulle ge honom frukost men fick för mig att jag skulle lyfta upp honom å ge honom en kram innan. Då upptäcker jag att han är alldeles dränkt i kiss i bakdelen. Förstod att nåt var fel eftersom han (numer) är helt rumsren å inte skulle göra så om inte nåt var fel. Tog honom till tvättstället å tvättade bort kisset. Kände på kroppen att han betedde sig annorlunda å inte mådde bra. Satte ner honom å försökte få i honom mat, men det gick inte. Inte ens hans favoritgodis var intressant. Ringde å rådgjorde med Henric å vi bestämde att han skulle åka in till veterinären. 

Hos veterinären fick han röntgas å där konstaterades att tarmarna stannat upp å magen var full av gaser som inte kunde ta sig ut. När veterinären berättar om alternativen så brast det för mig. En avlivning var vad som var troligast, men hon sa att självklart sätter dom in behandling om jag vill det, men att prognosen var väldigt dålig. 

Jag fick gå in i ett rum med Bruno å tänka. Han låg alldeles slapp i min famn, det var fruktansvärt. 💔 Ringde Henric flera gånger å diskuterade hur vi skulle göra. Om det fanns nån möjlighet å att det inte bara skulle förlänga lidandet. Till slut bestämde vi att dom skulle påbörja behandling å se om det kunde hjälpa nåt. Veterinären var noga med att förklara att prognosen var väldigt dålig å att det troliga är att han inte klarar sig, men att vi ska hoppas. Efter tre å en halv timma fick jag åka därifrån med beskedet att jag skulle få veta om två timmar ungefär om behandlingen gett nåt eller om han skulle avlivas. 

Ok. Iväg å hem till mamma å pappa för att sätta mig å arbeta med begravningen inför i morgon. Hann precis skriva klart allt innan jag skulle åka tillbaka. 

Där får jag veta att nya röntgen visat att svullnaden å gaserna gått ner litegrann. Fortfarande lika kritiskt men tillräckligt med framsteg för att dom ska kunna fortsätta behandlingen. Puh…

Hem å öva. Sätta ihop programmet å göra en helhet. Tillbaka till veterinären klockan 20.00, då jag ska få veta om det blir avlivning eller om jag kan ta med honom hem. 

Veterinären berättar att det överraskande nog gått ner ännu lite till å att jag ska få ta med honom hem över natten. Jag grinar å grinar. Försöker lyssna på hur alla mediciner ska tas å vid vilka tider, men snorar mest å känner bara tacksamhet. ❤ Alla på kliniken har engagerat sig i våran bruna pälsboll å gjort allt dom kunnat för att han ska få leva. 

Nu är han hemma, lilla Bruno. Illamående, medtagen å inte alls frisk. Vi vet inte om detta går vägen, men vi hoppas. Åh, vad vi hoppas! 🙏

Jag behöver all sömn jag kan få i natt, men gissar att det inte blir mycket. Lilla älskade Bruno. ❤

Du kan väl tänka på honom? Be för honom. Jag vet att han ”bara” är ett djur. Men han är vår familjemedlem. Hjärtat går sönder såna här gånger. 💔

Nu hoppas jag att han klarar natten. 🙏 I morgon ska ha tillbaka till veterinären för ytterligare röntgen å koll. 🙏

Jag måste säga att det här blev en bra fredag, av många skäl! Till att börja med så tog jag mig ut på isen, bara det en bedrift! Å vilken tur, för vädret var alldeles strålande å jag kan ALDRIG se mig mätt på naturen! ☀🙌

Det var bara varm-choklad å mackor som fattades. Det är faktiskt ren å skär lyx att ha det här vackra så nära inpå å dessutom gratis. Jag vet att jag tjatar ibland om att vintern är oduglig, men såna här dagar är det LJUVLIGT! 

Sen käkade jag lunch å åkte iväg för ett anhörigsamtal inför en begravning jag ska hålla nästa vecka. Jag är så glad över dom människor jag får möta, om än i svåra å smärtsamma situationer. Dom gör alltid intryck. ❤

Nu har jag landat i soffan å är mätt å belåten efter några skålar fruktsallad, skinkmackor, kaffe å choklad. Ska vila lite innan jag sätter igång å jobbar. 

Önskar dig en fin fredag-kväll! 

Kram! ❤

Jag som är lite dagvill har inte alltid koll på var i månaden vi befinner oss. Därför blev jag glatt överraskad när jag insåg att vi gått in i mars idag! Underbart! ❤ Det har firats med några decimeter nysnö (inte jag som beställt), fika hos föräldrarna å lite sång. 

Nya rosor förgyller hemmet. Alltså, kolla färgen! 😍

Annars är det lugnt. Har inte kunnat promenera eller göra mina övningar det senaste å fick även ställa in min tid hos sjukgymnasten igår. Så trist, jag som hade längtat så! 

Bruno å Malte har dock fått sig motion i snön!

 

Brunos första möte med snön. Han gillade det, tog glädjeskutt å smakade på den. 😊

Jag hade en sån förfärlig mardröm i natt. En sån där man inte ens vill berätta om. Hoppas verkligen den här natten erbjuder en bättre film i sinnet. 🙏

Hur mår du? ❤