Dagen har spenderats i studion tillsammans med producenten/pianisten å X antal toner. 🙂
Vi tog en välbehövlig lunchpaus i solen innan vi fortsatte jobba. Skön utsikt!
Dagen avslutades med ett träningspass tillsammans med min PT. Jag kved mest hela tiden.
Allvarligt talat. Jag kved. Lite som ett barn ungefär. ”Hjälp mig. Hjäääääälp mig!”
Jodåsåatt.
Vilken härlig dag jag haft! Vaknade i morse å trodde inte jag skulle ta mig upp ur sängen. Men efter vila, en dusch å mycket smink så stassade vi om å begav oss mot Göteborg!
Min svåger fyllde 40 år idag å vi var bjudna på fest. Å det var verkligen en FEST!
God mat, festligt fika å trevliga människor. Å eftersom 40 är en extra festlig siffra, så var även Mamma å Pappa på plats. 🙂 Ni förstår. Mycket bättre blir det inte!
Det här är mannen som vi firade!
Magnus (min svåger) är väldigt fin. Han är som en bror för mig, ingrodd i hjärtat mitt. 🙂 Han är en människa som man med lätthet överräcker sin syster till (så länge han låter mig ha henne för mig själv ibland då å då… ;))
Nu sitter vi i bilen på väg tillbaka till Jönköping.
I morgon ska jag stiga upp tidigt å försöka få liv i kroppen å stämbanden innan jag beger mig till studion å spelar in!
Såååå nära det var! Med 0,8 procent mindre röster än det vinnande bidraget så snubblade jag liksom på mållinjen. Inse hur nära jag var den där vinsten! Å självklart känns det lite tomt å tråkigt att det blev så. MEN! Jag går ändå å lägger mig med ett väldigt tacksamt hjärta.
TACKSAM över alla som lyssnat, röstat, peppat å hejjat. Så GLAD över att fått chansen att spela min låt för människor som aldrig hört mig förut. Å faktiskt HOPPFULL att den ska nå nya vägar trots att just denna resa slutat här.
Vill ni se å lyssna på låten så kan ni klicka här
Nu går mina ögon i kors…
…så jag säger go natt å hoppas ni får sova gott!
Kram!
…å TACK! Till dig som röstade. Verkligen TACK! <3
Ok. Nu börjar det närma sig. Om mindre än en vecka (närmare bestämt måndag den 27:e maj) sänds Svensktoppen Nästa delfinal 3 i P4 Jönköping. Jag skulle bli gladare än gladast om ni ville rösta fram mig till den direktsända Länsfinalen!
Jag tävlar med mitt bidrag ”Sanningen”.
Det är sms-röstning som gäller å så här går det till!
Eftersom jag går ut som nummer 3 så ska alltså sms:et se ut såhär (om du vill rösta på mitt bidrag): p4jkpg låt3
Röstningen pågår bara en kvart (kl. 11.40-11.55) å man kan rösta högst 10 gånger från en å samma telefon.
Varje röst värmer mitt hjärta! 🙂
Fattar ni hur roligt det vore om jag gick vidare?? 🙂 🙂
Va roligt det är att gå igenom gamla bilder! Man minns hur det var, saknar, skrattar å känner tacksamhet över det som var å ibland över att det inte längre är. 😉
Stil å klass har jag alltid haft! Det ser ni va? 😉 En tuff brud i… Åttiotals-förpackning! 🙂
14 år å precis konfirmerad.
Mormor var min största support!
Här hade jag å Henric nyss blivit tillsammans. Jag var 18, han var 19. Å han tog en bild i smyg. 🙂 Vet ni vad det värsta är?? Jag hade den där tröjan på mig senast IGÅR! Haha!!
Såhär såg vi ut för ca 12 år sen… 😉 Vi är inte desamma varken på insidan eller utsidan längre… 🙂
Jag å Janne repar i Byske kyrka inför inspelning. Koncentrerade å fokuserade… 🙂 Så unga å söta vi var! 😉
In action på Framnäs Folkhögskola tillsammans med klasskompisarna. En rolig tid!
Åsså de där stunderna när man bara varit genuint glad. Jag kan inte låta bli att le när jag ser bilderna. För jag minns precis hur jag kände när de togs. Jag var GLAD!
Åsså de där bilderna när man vet EXAKT vad man sa när de togs…
”Men ååååå Pappa!! Du är ju en TÖNT!”
Haha! Tur man var så mogen själv! 😉
När jag fyllde 25 så var jag brunhårig å fick ett överraskningsparty av mina syskon. Helt klart värt att minnas! (Både hårfärgen å partyt! ;))
Jaja. Jag ska kika vidare. Å minnas ungdomens år… 😉
Inflammation i båda händerna. (???!)
Ordinerad tre veckors vila. Ingen aning hur det ska gå till!
Annars en bra dag.
Convercen har åkt på å jeansen är uppvikta. Det betyder vår! På riktigt.
För er som ville lyssna på radioprogrammet med mig som spelades i veckan (intervju av Andreas Rootzen), så kan ni klicka här
Programmet är en timme långt, där jag berättar delar av mitt liv som långtidssjukskriven å hur den resan var, varvat med några av mina egna sånger. Så om du har en timme till övers å vill lyssna så kan ju nu vara ett bra tillfälle. 😉
Här är den glade intervjuaren. 🙂
Å här är jag… 😉 Just kidding… 🙂 Men ni vet ju hur jag ser ut vid det här laget.
Jag har alltid så länge jag kan minnas lidit av separationsångest. Till människor, platser å ting.
Jag hatar att säga hej då. Till å med till människor jag inte tycker om tycker jag det är jobbigt att säga hej då, haha. Å när jag pratar in ett meddelande på en telefonsvarare så pratar jag i det oändliga. Jag kan liksom inte med att säga hej då.
Å när jag får nånting av nån som jag tycker om, så kan jag inte riktigt med att slänga det när bäst-före-datumet gått ut. Jag vill liksom kapsla in den där fina gåvan å känslan jag hade när jag fick den.
Blommor är ett ypperligt exempel på min separationsångest.
Efter ett tag ser de ut såhär…
Den 20:e april anlände denna bukett till mig…
Jag har fortfarande kvar den…
Den 20:e januari, mina vänner… Då fick jag den här vackra buketten…
Å jajjamännsan! Ni må tro att jag har kvar den.
Kör dock kanske lite terapi till veckan å slänger de.
Kanske.
Vi får se. 😉
Då behöver jag nåt som jag kan hålla mig fast vid. Nåt att tänka på eller nån liten stund under dagen som känns betydelsefull å fin.
Mina ögon är helt ur balans för tillfället så de senaste två dagarna har jag blundat, droppat å ätit smärtstillande. Men ikväll fick jag den där fina stunden jag behövde.
En god middag ute i trädgården. Grillad kyckling, ris å sallad. Å en fin sol som jag i å för sig inte klarade av att titta på, men som värmde. Både i ansiktet å själen. (Å ja, jag skulle gärna ge er en bild på maten när den låg på tallriken. Men jag var för glupsk. Ni får använda fantasin i stället ;)).
Ny dag i morgon. Jag hoppas på den.
Å för dig som kämpar. Jag hoppas åt dig me!
…så har vi nu sagt hej då för denna gång.
Så tacksamma å glada över att resan till oss kunde genomföras, trots att Henrics morfar så nyss var sjuk.
Ikväll har vi ätit middag ute på stan å avslutade med kaka här hemma som Henric bakat.
På återseende! 😉