Vi kramas här hemma, som om det inte fanns nån morgondag. 🙂
När allting får ställas in för att i stället ersättas med aktivitet VILA, så är jag oerhört tacksam å glad att den här nissen är helt på det klara med att det är gosning som gäller på schemat. 🙂 ❤️
(…nu kan det ju verka som att jag prioriterar kaninen före fästmannen…men han är borta i dagarna fyra å kommer givetvis få stora kramen när han kommer hem i stället! 🙂 )
Vem kramar ni när det blåser? ❤️
Kanske finns det dom som reagerade på mitt inlägg igår å tyckte det var aningens magstarkt… Så kan det ju va. Å så FÅR det va.
Men jag tänkte ändå berätta varför jag väljer att sätta ord på det där sjukt jobbiga, varför jag inte bara låter bli att skriva då, eller helt enkelt skriver om nåt lite roligare.
När jag startade bloggen så funderade jag på om jag ville ha nåt tema. En del har modebloggar, andra har inspirationsbloggar. En del vänder sig till en speciell målgrupp, medans andra skriver om precis vad som helst – bara det genererar många läsare.
Jag kom fram till att jag bara helt enkelt ville få vara mig själv, oavsett om jag skulle ha många eller ingen läsare.
Orden ”Genom Allt” åkte genom mitt huvud. Å så fick det bli.
Jag ville blogga om livet i stort å smått. Genom allt.
Sen blev det så, som så många gånger i livet, att tillvaron tog en helt annan vändning än vad jag hade tänkt.
Jag blev sjuk i kroppen, på ett sätt jag aldrig hade varit tidigare. Å när jag åkte in akut för att benen tappade funktionen så gick det ju inte att ignorera längre.
Visst har jag funderat många gånger på om det är dumt att dela med sig av sitt liv till så många när det blåser så hårt vissa dagar.
Men om jag ska ha den här bloggen så vill jag göra det på det sättet som jag ville. Ärligt å uppriktigt.
När jag skriver om min glädje å tacksamhet så är den från djupet av mitt hjärta. Det handlar inte om att framstå på nåt särskilt sätt, eller att få andra att tro att jag är mer lycklig än vad jag är. Jag ÄR glad. Å jag känner stor tacksamhet över ganska mycket i mitt liv.
Men därför vill jag åxå dela med mig när det stormar å är svårt.
Det känns inte rätt att bara skriva om den sköna biten i livet. Då är jag inte trogen min tanke med Genom Allt.
Självklart finns det bitar i mitt liv som inte dryftas här. Jag vill inte skada varken mig själv eller nån annan genom att ge ut bitar som tillhör det mest privata.
Men det jag väljer att berätta om här ska ändå stå på stadig å ärlig grund. Annars får det va.
Med det sagt… TACK till dig som går in här, i med å motgång. Som läser med genuint intresse både glada å tråkiga dagar. Å som tar det precis för vad det är – varken mer eller mindre.
Jag vill möta dig med samma respekt å nyfikenhet när vi ses i verkliga livet – livet bortom skärmen.
Kärlek! ❤️
Det var en inte allt för kaxig Fröken Stenlund som släpade sig ur sängen tidigt i ottan i morse för att försöka väcka liv i både stämbanden å kroppen.
Det kändes som att jag just hade somnat när väckaren ringde. Å jag vet i ärlighetens namn inte om klänningen var avig eller rätt, haha.
Det har varit mycket spelningar av olika slag den senaste tiden å jag är så tacksam å glad över det. Att få jobba med det som är det bästa jag vet. Att jag mitt i all orkeslöshet ändå får åka å möta alla dessa människor. Ge till dom av det jag har. Min sång å mitt hjärta.
För det är det jag har.
Malte har varit i Skellefteå hos Henrics föräldrar i en vecka eftersom vi varit i Göteborg. Igår kväll kom han hem å då var glädjen stor. 🙂
Sen dess har vi myst i stora lass. Vi kramas kind mot kind, han tar glädjeskutt å hoppar upp i famnen å kräver att bli ompysslad.
Han har haft det väldigt bra i Skellefteå, men det är roligt att se att han är så glad åt att komma hem. Att det inte bara är vi som saknat honom.❤️
Jag tror minsann han ska få sova i sängen i natt åxå!
…då får man stanna upp. Andas in. Å njuta.
Kvällspromenad i Göteborg. Typ ljuvligt. 🙂
Nu är vi installerade i Göteborg!
Jag å Henric har fått låna en så mysig stuga av några vänner till min Systers familj. Dessutom är det även deras grannar, så för första gången i mitt liv bor jag granne med min Syster! 😉
Så mysigt här! Å vilka guldsjälar som lånar ut den åt oss, det betyder mycket att kunna gå iväg å vila i tystnad när jag blir för trött.
Nästan hela familjen är på plats, sista gänget kom ikväll. 🙂
Nu är jag nyduschad å ska krypa ner i rena lakan. Ljuvligt!
Väskan är packad. Presenten inhandlad. Jag har pysslat å knåpat lite ikväll… I morgon bitti åker vi till Göteborg!
Min Syster fyller 40 år på söndag å då ska vi kalasa.
Hon är så fin, en av dom finaste jag vet.
Visst har vi bråkat i våra dar, jag kan fortfarande fräsa åt henne när jag är på det humöret. 😉
Men allt som oftast kommer vi överens. Vi stöter å blöter våra tankar å går bredvid varann som systrar i det som kallas livet.
Kom gärna å fira denna Donna på söndag! Det är Öppet Hus från klockan 15.00. Födelsedagsbarnet är lätt att hitta. Det är hon som lyser mest! 🙂
Min Älskade Syster ❤️
Hugaligen, det var en smärtsam upplevelse på sjukhuset idag.
Jag var så trött när jag kom dit så jag trodde jag skulle somna, men det rådde dom snabbt bot på. 😉
Adrenalinet slog på när smärtan nådde mig å jag svettades, skrek å panikskrattade. Hon som utförde testen sa att ”jag slutar så fort du säger att jag ska sluta”, men jag bara ”nej! Kör, bara kör!” Haha, jag ville bara få det gjort…
Hon skrattade åt mina hejja-rop åt mig själv… ”Du verkar vara van vid att träna å kunna pusha dig själv”.
Ja, nåt bra ska man ju ha ut av det här. 🙂
Resten av dagen har det varit soffläge här hemma.
Nu sova. I morgon åker jag till Skellefteå för spelning å radiointervju! 🙂
Sjukdagarna med den galna tröttheten å annan skit stör mina högtflygande planer. Jag blir arg som ett bi å bestämmer mig varje gång för att ge det där sjuka en käftsmäll det sent ska glömma.
I dag har jag varit aktiv större delen av dagen å jag kände mig som Stålmannen när jag pinnade på i mina träningskläder å fyllde lungorna med luft, trots omständigheterna.
Ni vet den där känslan av att man är oövervinnelig… När man tänker att det spelar ingen roll vad livet ger mig, jag ska klara det ändå.
Den känslan bar jag med mig i varje steg.
…jag känner mig inte fullt lika kaxig där jag ligger nu med bortdomnad högersida, från ansiktet ner till foten. Försöker att låta bli att vara arg just nu, det tjänar ju ingenting till när jag ska sova…
Men i morgon är det lördag. Å jag tänker att just lördag är en bra dag att ta nya tag på.
Resa sig lite försiktigt. Sopa av sig grus å damm.
Å fortsätta gå.
(…kanske inte som Stålmannen då… Men som Skalman i alla fall 🙂 )
En alldeles intensiv dag ligger bakom med mycket som blivit gjort.
Avslutade eftermiddagen med en lång fika på stan tillsammans med Fredrik. Förmodligen bästa sättet att avrunda denna hektiska dag på. 🙂
Vi avverkade många ämnen, så många att fiket hann bomma igen (för dagen) medans vi satt där. 🙂
Ibland skramlar jag ordentligt i vänner-lådan, bara för att höra vad som ligger där. Å jag riktigt gottar mig i alla härliga människor som rasslar till.
Rassel rassel! Som en jättestor sparbössa med vänner i.
Måtte jag förvalta dom väl! ❤️