Henric har länge velat ha ett skrivbord som han kan sitta å jobba vid här hemma. Vi har varit å tittat på lite olika affärer, men har aldrig hittat nåt som känts bra. Idag åkte jag till Reprisen å kollade på nåt som kan användas i alla fall tillfälligt. För 140 kronor hittade jag ett bord å en stol. 🙂   Med en blomma å ljusstakar, så tyckte jag det blev ganska fint! 

  
  
  
Vad tycks? Godkänt? 🙂 

Jag vaknade upp till en dag där ingenting funkar. Då kroppen bara protesterar å endast godtar viloläge. Så otroligt besviken. Jag hade inbokat två favoritsaker – sjukgymnastik å date med en efterlängtad vän – men fick avboka båda sakerna. 

Såna dagar har jag svårt att hålla besvikelsen borta. Å ofta blir jag så oerhört arg.

Det sägs ju att ilska inte är en riktig känsla, att det liksom bara är ett symtom på nåt annat. Att man i själva verket egentligen är ledsen, besviken eller nån annan ”riktig” känsla…

För mig är ilskan nåt verkligt å riktigt. Å nåt väldigt bra, många gånger. Ilskan får mig att stå upp för mig själv å mitt liv, gång på gång. 

En sjuk kropp kan vara nåt som hindrar å hotar oss. Men det kan åxå finnas annat som hindrar oss att leva ett fullvärdigt liv. Jag har många gånger stött på hinder som hotat mig som person. Människor, möten å situationer som har kränkt mitt väsen. Jag har upplevt att just ilskan är det som har rest mig upp gång på gång.

Oavsett om det är sjukdom eller annat elände, så tror jag att ilskan (om vi använder den rätt) kan vara ett fantastiskt vapen för en orättvis situation. 

  
Vad tror du?

No filter needed. ❤️

  
Det är en oerhörd lyx att börja dagen såhär! Jag älskar att kisa mot solen. Solglasögonen får vila i fickan, jag tar bara fram dom om migränen gör sig påmind. 😉 Jag kisar å njuter. Det är så fantastiskt att det blir ljusare för varje dag som går nu! Älskar’t! 

Men så bedrövligt vilken incident som inträffade idag! Jag skulle iväg på ett möte å tänkte lite skyndsamt få i mig lite käk innan. Fräste på margarin i pannan å skulle hälla det i pannkakssmeten. Men så råkade jag vingla till med pannan å det kokheta margarinet far ut på golvet – trodde jag. Där låg ju Malte i godan ro! Stackars liten, han fick panik! 🙁 Såklart! Kokhett margarin är ingen höjdare. Han sprang i raketfart samtidigt som han skakade en massa på huvudet. Jag skyndade mig ta fatt på honom å skölja han i kallvatten. Han kände att det var skönt å låg alldeles stilla när jag hjälpte honom. 

Lillgrisen. ❤️

  
  
Nu har han i alla fall lagt sig till rätta på sin sovplats i sovrummet. Han är lugn å verkar må bra. ❤️ Men vilket drama!

Att bli drabbad av någon tycker jag är nåt utav det finaste som finns. Det är liksom livet. Tycker jag. 

Att bli så pass berörd av en människa, att drabbas så pass att man glömmer sig själv för en stund. Att man sätter någon annans behov före sina egna.

Nu för tiden är det ju liksom så modernt å bra att vara egoistisk. Allting ska kännas så rätt. Å innan man tar nåt beslut eller gör nåt för nån annan så ska man helst tänka tanken ”vad får JAG ut av det?” Å får man inget ut av det, ja då låter man bli.

På nåt sätt så är det som att det är självklart att för att få ut mesta möjliga av livet så bör man utgå från sig själv. Alltid. ”Vad är rätt för MIG?”

Jag vet inte om det bara är jag som ser på det hela lite snett…men jag känner att det där står mig upp i halsen! Jag är så urbota less på individtänket som ska maxa alla människors liv så till den grad att vi slutar drabbas av varandra. Vi slutar liksom ha andras välmående för våra ögon. 

MEN. Det JAG känner i alla fall i MITT liv, det är att jag saknar att bli sådär riktigt drabbad av mina medmänniskor. Jag har under så lång tid fått fokusera just på mig själv, eftersom så stor del har handlat om att ta hand om mig själv i det här sjukläget jag befinner mig i. Men mitt i det så har jag även fått skala av min omsorg om andra. Å det är ju så, att ibland måste vi göra så. Men fy, så trist det är!

Å jag kan inte ignorera den här känslan jag har inombords… Att ju mer vi ser till oss själva, ju mer vi låter vårat ego växa…ju fattigare blir livet. Jag tycker det. 

Idag drabbades jag äntligen. Ett möte med en människa som bara varade i några sekunder. En person som kom fram å tackade mig för min sång. Å för några sekunder drabbades jag så totalt av den människans blick. Ögonen berättade om en otröstlig sorg. En bottenlös ledsenhet. Vänliga ögon. Men så oerhört ledsna. Å jag drabbades. Brutalt. 

Tack Gud för det! Att jag fick känna så mycket för en främling så jag fullkomligt glömde mitt eget jag. Va skönt det var! Jag har längtat efter det.

Ibland behövs det bara några sekunder för att påminna oss om vem vi är, vem vi vill vara å vad vi vill sträva efter. 

Usch, va trött jag var i morse när klockan ringde! Jag snoozade så länge jag kunde innan jag klev upp å åt min gröt-frukost framför morgon-tv. Klockan 09.00 var jag duschad, sminkad å klar för att åka iväg å spela på en begravning. Mördartid för en trött röst! Men det går det med.

Glad i hågen åkte jag sen hem. Men där möttes jag av en ledsam syn… Ambulans å polis var på plats hos en av grannarna. Å efter ett tag kom kollegorna från begravningsbyrån som jag just lämnat å hämtade henne. Min vän Lisbeth har gått bort. Så sorgligt. Å så märkligt det är det här med liv å död. Så nära. Det går liksom hand i hand. Det går inte att skilja åt. Ena stunden finns man. Andra stunden inte längre… Jag bär på hoppet å tron att vi en dag får ses igen, vi som skiljs åt här på jorden. Å det gör hela skillnaden tycker jag. Även om sorg är fruktansvärt smärtsamt för dom det drabbar. Sorg ska aldrig förnekas, då växer den bara. Jag tror den blir mindre svår att bära när vi delar med oss av den. Jag tänker på Lisbeth ikväll å hennes närstående. Deras sorg. 

Å till nåt helt annat… (Livet är ju så, det liksom rullar hela tiden, man får vara med om det stora å det lilla…) I eftermiddag så blev jag så oerhört sugen på kladdkaka. Funderade ett tag å bestämde mig för att sno ihop en till mitt fika. Å tur var väl det! För det plingade på dörren medans jag bakade den å där var Mamma å Pappa! 🙂 Dom kom med blommor å fika, helt oväntat. Fikat satte jag i frysen till en annan gång å bjöd dom nu på varm kladdkaka å glass å kaffe. Mysigt med besök! 

  
Nu ska jag krypa ner under täcket å känna tacksamhet över denna dagen. Jag önskar dig en god natt. ❤️

Jag älskar det! Innerligt å alldeles ordentligt. Solen å havet, en ljuvlig kombination! Även om det just nu är i ett kallare å mer fruset format. 

  
  
  
Hej Solen! Hej Havet! Jag kommer aldrig sluta älska er! ❤️

Äntligen! Som jag har längtat efter att renovera mitt hårburr. Det har sett ut som en riskvast sen vi var i Thailand. Dels  risigt å eländigt, men sen blev det även GRÖNT (!!) av allt klor som finns i deras duschar å annat vatten. Not so fresh! 🙁 

Men nu är det ordnat å klart! Har klippt å färgat å även gjort en OlaPlex-behandling  idag. 

  
Nu är jag nöjd å glader. Å inte en enda kluven topp stör mitt inre. 😉 

Hoppas du haft en fin dag åxå! 

Äntligen har jag fått tillbaka lite konturer runt ögonen!

  
Camilla på Studio C tog väl hand om mig idag, som alltid! Fransarna färgades å brynen plockades (AJ!) å färgades i vanlig ordning. Jag såg lite piggare ut när jag gick än när jag kom. 😉

Hon är verkligen så fin, Camilla! Det är verkligen en må-bra-grej att gå till henne. 

När jag kom hem värmde jag upp maten som stod i kylen.

 
Kyckling å risnudlar. Oerhört gott!
Sen kröp jag ner under filten å där har jag stannat. 

  
Fruktsallad,choklad, kaffe å TV:n har gjort mig sällskap hela eftermiddagen. Nu ser jag fram emot att krypa ner i en renbäddad säng…ska bara slå ihjäl dom sista timmarna av kvällen först. 

Önskar dig en skön fredagkväll å en riktigt fin helg! ❤️

Det ekar tomt från sängplatsen bredvid mig… Henric åkte 04.20 i morse till Göteborg för jobb, så nu är jag ensam i några dar. Det har sin charm det med, även om det är roligare att dela sina dagar med varandra.

Jag passar på att göra må-bra-grejer när han är borta. I morgon till exempel ska jag åka på salong å fixa brynen å fransarna. Skämma bort mig själv lite. 🙂 Å idag har jag haft fika-främmande av min vän Sara å hennes son Joel. Mysigt! ❤️

Jag uppskattar må-bra-grejerna än mer perioder som denna. Det är liksom ett konkret sätt att ta hand om mig själv när kroppen vacklar. Därför ska jag även fixa håret på måndag. Färgning, klippning å behandling. 🙂 Jojo. Man får ju inte va dum heller. 🙂
  
Här var jag nysminkad å nyfrissad, på väg att ta mig an en av livets roligaste dagar: Fotografering för skivsläpp nummer 2. En fantastiskt rolig tid. Det är lätt att tro att det roligaste ligger bakom å att det som nu är ska sätta an tonen för framtiden…men så behöver det inte alls vara. Det bästa kan fortfarande ligga framför. Å drömmar kan fortfarande gå i uppfyllelse. ”The best is yet to come…” Eller hur? 🙂 

Idag har det varit en sån där dag som helt enkelt inte funkar. Varenda del i kroppen har gjort ont å den vedervärdiga tröttheten har varit extra påtaglig. Vad göra? Ja, det finns liksom bara en sak att göra å det är att dra i handbromsen. Avboka å inta horisontalläge. Kränga muffins ( 😉 ) å avverka några serier. Hoppas å be att morgondagen är mindre smärtsam. 

  
Längtar till en sån här dag. Promenad på isen. Å sol i ansiktet. 

Idag har det ju förresten varit fettisdag… hoppas du fått dig en smarrig semla? Jag tål inte grädden så jag låter bli semlorna. För både min å mina medmänniskors bästa. 😉 Ja, du förstår… 🙂