Nu är vi på upploppet av 2015, bara några timmar kvar tills vi lägger det helt bakom oss. Eller ja, minnena bär vi ju med oss. Men aldrig mer kommer det stå 2015 i kalendern.

Vilket år det har varit! Jag har kämpat med sjukdom å elände väldigt stor del av året. Å visst har det varit besvärligt. Det lämnar jag gladeligen bakom mig. Men det som gör detta året till ett sjukt bra år är ju att jag å Henric gifte oss! Åh, vad jag kommer sakna just det! Bröllopsplaneringen, nervositeten, spänningen, vigseln, festen å den FULLKOMLIGA lyckan! Vilken grej alltså!

Att bli Man å Fru har varit en häftig upplevelse! Å det som ligger framför tar vi oss an som just Man å Fru. Tillsammans. En utmaning som heter duga. Å en oerhört stor välsignelse.

Just nu är jag i ett skov å orkar knappt titta längre än just för dagen. Men jag hoppas å tror att 2016 ska få bli ett lika levande år. Jag hoppas på skratt, klokskap, roliga samarbeten, sånger i mängd å spännande upptåg.

På tal om spännande…vi åker ju på onsdag! I morgon åker resväskan fram, då tänker jag påbörja packningen. 🙂

Hejdå 2015! Hej 2016!

Å du! Ja, DU! ❤️ Gott Nytt År!

Idag blev det tydligt igen, vad vi människor kan få betyda för varann. 

Jag var iväg till Djuraffären för att fixa spån till Malte. Jag hade egentligen gjort min aktivitet för dagen då jag varit till sjukgymnasten, men så insåg jag att det var spån-kris, så jag gav mig av. 

Eländigt trött gick jag in på affären å precis när jag betalat det jag skulle ha så dyker det upp ett bekant ansikte. Vi började prata, sådär om livet du vet. Å när jag gick därifrån så var jag så oerhört glad över att ha fått träffa denna människa just idag. En genuin person med ett väldigt fint hjärta. Det där mötet fick hela min insida att le en lång stund efteråt. 

Å jag tänker att, om vi visste vad vi betyder för andra människor. När vi tar oss tid. När vi ser, ger ett leende eller ställer en uppriktig fråga. När vi delar med oss av vår vardag, i all enkelhet. 

  
Om du visste vad du betyder. För nån du kanske inte ens känner så väl. Du betyder. En hel massa. 

Idag möttes vi på isen nedanför oss, Familjen Natanaelson å Familjen Stenlund. 🙂 

Med lånade sparkar så swischade vi fram på en glasklar is.

  
  
  
  
  
Otroligt härligt! Å vilket fint initiativ av kommunen att låna ut sparkar! 

Alldeles öm i kroppen nu å nerbäddad under filten. 

I morgon är det måndag å julen ligger bakom. Årets sista vecka. Jag laddar för spelning å sjukgymnastik. Åsså är det ju nyårsafton. Sen, sen…så går vi in i Januari. Lika ljuvligt varje gång man inser att den mörkaste årstiden ligger bakom! 

Nu sitter vi i bilen på väg hem från julfirande hos Henrics familj i Skellefteå. Julmat, klappar å skönt häng! 

Jag vill egentligen bara titta in här å önska dig en God Jul. Jag hoppas din julafton varit fin. Mina tankar finns alltid hos dom ensamma å utsatta denna högtid. Å så kommer alltid att vara. Om du är en av dom – ensam eller utsatt – då ska du veta att jag burit med dig i mitt hjärta hela dagen. ❤️

  
Jag tog en promenad innan lunch idag. Solen sken sådär vackert igen! Nu ljusnar det… Sakta men säkert blir det ljusare för varje dag. Hurra! 🙂 

Idag har jag inhandlat två nya bikinis, hamstrat magpiller, justerat solbrillorna å köpt solskyddskrämer för nästan 800 kronor, haha! Jag som aldrig smörjer in mig här hemma har fått förstå att det är en helt annan femma med solen i Thailand. Skräckhistorier om hur solen bränt sönder folks stackars kroppar har levererats på löpande band. Hu! Vi ska smörja oss till vansinne!

När jag liks var i shopping-tagen så passade jag på att köpa mig en skiddress åxå, haha.

”Konstigt klädval till resan” kanske du tänker… Men den är ju förstås tänkt till övriga dagar om året när vi är här! Jag fick i julklapp av mina föräldrar för X antal år sen att köpa mig detta å jag har nu äntligen gjort slag i saken! Jag jobbar inte särskilt snabbt, men när jag väl gör det så gör jag det bra! 😉

I morgon är det dan före dopparedan. Så märkligt! Har du hunnit få nån julstämning än? ❤️

Efter en massa funderingar hit å dit så har vi nu till slut beställt våran bröllopsresa! Å vi åker om drygt TVÅ VECKOR!!

Den 6:e januari flyger vi till Phuket, Thailand å åker sen vidare till en lyxig resort i Khao Lak.

Där stannar vi i två veckor innan vi åker hem till kalla Sverige igen.

Jag som aldrig har varit utomlands rivstartar lite nätt å enkelt med en resa till Asien. Hjälp!

Å på tal om rädslor (som jag skrev om häromdan) så kan jag sägs att här finns det gott om dom! Att resa i mitt tillstånd är inte smärtfritt. Jag nojar över en massa saker. Men nåt jag längtar till är solen å värmen. Det känns overkligt! Åsså kan jag strosa runt där hand i hand med min man. 🙂

Ghaaa!! Jag måste fixa en bikini! Å gå igenom mina sommarkläder. Justera solbrillorna. Å införskaffa solskydd!!

Hotell-besök med spa var alldeles behövligt. Ljuvligt. Å jag skulle kunna göra ett helt inlägg om frukost-buffén som väntade oss när vi steg upp i går morse. WOW säger jag bara! Till å med jag, som är allergisk mot både gluten å mjölk blev mätt å fullkomligt njöt av utbudet! Jag dreglar bara jag tänker på det… (Å nä, inga bilder, jag åt i stället 😉 ).

Men idag var det dags att återgå till vardagen, rakt ner i tandläkarstolen. Usch, det är ju typ aldrig trevligt! Jag måste dessutom tillbaka. Men vad som däremot var trevligt var samtalet som utspelade sig just innan. 

Jag är ju inte mycket för kallprat. Pågår det för länge så kan jag lätt börja himla med ögonen å sucka djupt i mitt inre. Kallprat ÄR bra, bara det inte pågår i all evighet, alltså längre än fem minuter. 

Nåväl. Det där samtalet strax innan tandläkaren… Det började med lite kallprat men gled snabbt in på nåt verkligt å genuint. En människa jag inte känner berättade lite om sina rädslor som denne kämpade med. Å jag liksom bara utropade ”men eller huuur!”. Jag kände så igen mig! Å helt plötsligt så  möttes vi där, i våra svagheter. Två människor, kanske med helt olika liv, men ändå med ganska lika tankar å funderingar. Bara sådär liksom. 

Å jag tänker att ”åh…tänk om vi kunde dela med oss lite mer av våra svagheter”. Styrkan vi bär på behöver vi sällan skylta med. Den lyser igenom ändå, i allt det vi gör. Den behöver man liksom inte hävda (ja, kanske för chefen man vill ska anställa en…). Men svagheten. Det bräckliga å det sköra. Tänk om vi kunde dela med oss lite mer av det? Göra oss mänskliga. Jag tror det skulle komma mycket gott av det. 

Mina rädslor? Jag har många. En av dom är rädslan att ta ut lycka i förskott. Att liksom glädjas åt nånting som sen kan komma att tas ifrån mig. Jag övar på det ständigt å jämt. Jag dansar glad-dansen här hemma när det händer nåt bra men snubblar å faller ibland på min egen rädsla. Åsså stiger jag upp. Å börjar om. 

Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd. Mod är att ta ett steg, trots att man är vettskrämd. 

  
  
Promenaden i dag. Det piskade blötsnö i ansiktet å jag såg knappt var jag gick. Men hem kom jag! Å gott mår jag! 

Ja, på tal om tankning…så åkte vi iväg till Luleå å checkade in på hotell i eftermiddags. 

  
Här, i deras spa har vi latat oss i några timmar. Bastat, legat i poolen, ätit frukt å snacks å fått massage. Ljuvligt! 

Ikväll åkte vi upp till toppen å testade deras restaurang. Oerhört gott! Så härligt med ett lyxigt inslag mitt i veckan!

Nu ska vi slappa på hotellrummet. 

  
  
Mina ögon trillar snart ihop, så jag tror jag kryper ner under täcket alldeles strax. Alldeles mör efter dagen!

En dag då man hinner ut å se dagsljuset får räknas till en bra dag tycker jag! 🙂 

 
  
 Visst är det vackert? Bitande å krispig luft, nästan -15 grader hos oss! 

Jag försöker tanka så mycket jag kan i vardagen. Göra sånt som lägger sig som balsam för kropp å sinne. Det är en sämre period nu å allt jag gör går långsamt å tar på orken så jag måste göra allt jag kan för att liksom ladda batterierna. Jag tror dock inte att det är nåt som bara behövs för nån som inte är helt frisk. Behöver inte alla det mer eller mindre den här mörka perioden? 

Hur gör du för att tanka energi? För mig innebär tankning en promenad dom dagar kroppen tillåter, långa varma duschar, vilostunder under filten å tyvärr åxå ganska många ”nej tack” till omgivningen.  Det är det som är svårast… Dom där ”nej tack”. Jag får lite ångest varje gång faktiskt. Men dom är viktiga. Är du bra på att säga nej? 

Jag fick besök av en pärla idag. Fem timmar susar snabbt iväg när det finns mycket att prata om. 🙂 

  
Goa Rosa! Tack för ditt besök! ❤️

Hoppas du har det bra! Å att du åxå har pärlor till människor i ditt liv. ❤️