Guld å svarta stenar

Det är väl ingen som undgått att guldet gått till Jönköping? 🙂 HV71 kammade hem finalen ikväll å det har sannerligen märkts. 🙂 Tutande bilar överallt å exalterade människor! GRATTIS HV! 

Själv kör jag mjukiskläder å vila. Kroppen gör så ont så jag kan inte ha ”vanliga” kläder. Hoppas det vänder illa kvickt. 

Hur mår du? ❤️ Berätta gärna om du vill. Jag tycker livet ska få rymmas. Både det bra å det dåliga. Jag har lite svårt ibland att förhålla mig till mitt eget ”tillstånd”. Hur mycket ska man berätta liksom? Kan man säga sanningen utan att klaga? Å är det fel att klaga? Nä, det tycker jag inte. Ibland är sanningen att det är skit. Som idag. Jag har haft ont, varit klubbad av tröttheten å känt mig stressad över det faktum att jag får tampas med den här skiten. Jag hatar det rent ut sagt. Men jag känner åxå hopp. Å glädje. Förväntan å spänning. Det ryms alltihop liksom. Å jag är så urbota tacksam över att jag får känna så mycket glädje mitt i allt. Inte alltid. Men ofta.

Det är inte alla som gör det. Som känner glädje. Jag vet det. Det är inte självklart. Därför är jag tacksam. ❤️

För en del människor är det nattsvart just nu. Kanske det varit det en lång tid. Å till dig vill jag säga: Håll ut. Du kanske hört det så många gånger förut. Men ändå, håll ut. För hur omöjligt det än känns just nu…hur mörkt än mörkret är, så kommer mörkret ge vika. När ljuset väl får fäste så har mörkret inte längre någon makt. Håll ut. ❤️


Att leva det liv som getts oss är inte alltid helt lätt. Men vi slipas å formas av det som är. Håller vi fokus på rätt saker så kommer dom vassa svarta stenarna slipas till diamanter. Det tror jag. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *