Kärlek längs vägen

I eftermiddags styrde jag bilen mot flygplatsen för att hämta Henric. 🙂
På vägen dit (det tar ca. 45 minuter att köra dit) så satt jag å tänkte på alla mil som jag kört för att träffa honom.
När jag bodde i Jönköping å han jobbade med Melodifestivalen så brukade jag åka dit där dom var, på helgerna.
Min lilla blåa ärta till bil styrdes till både Nyköping, Göteborg, Malmö, Stockholm, Örebro, Skövde… You name it. 🙂

En gång var han nere i Skåne nånstans å jobbade å fick ledigt i typ två dar. Så då skulle han åka tåg till Jönköping för att hälsa på mig.
Det var bara det att det hände nåt med tågrälsen så tåget var tvunget att åka till Alvesta i stället, haha. Utan att blinka satte jag mig i bilen för att hämta honom (12 mil enkel väg). Med den lilla detaljen att det var typ natt, jag har inget lokalsinne å jag var dessutom rätt nyopererad i magen å hade magmusklerna avslitna.
Det var ingen behaglig resa kan jag säga… Men det var roligt å jag blev glad av att se honom. 🙂
Vi var framme på morgonkvisten å hann träffas en hel dag! 😉

Jag skrattar åt en del resor… Som när jag glömde tanka, var en millimeter från att få soppatorsk in the middle of nowhere å skrek det högsta jag kunde ”JESUS!! Du måste putta PÅÅÅÅ!!!”
Å ja… Det gjorde han. 🙂 Minns att det åxå var en av mina bästa helger i livet.
Vi har haft ganska roligt, jag å Henric (å Jesus 🙂 ).

(null)

2 reaktion på “Kärlek längs vägen

  1. Camilla

    Minns en annan galen bilresa du berättat om (som i och för sig inte har med Henric att göra). När du bodde i Jönköping och blev godissugen och inte orkade gå till Preem 100 meter bort utan skulle ta din lilla blå ärta dit. Du lyckades köra in i något, var det inte så? Redan på uppfarten?

    Svara
    1. Hanna

      HAHA!! Stämmer bra det, Camilla! 🙂 Jag körde in i stenmuren på gården, orkade inte skrapa bakrutan så såg ingenting. 🙂 Muren blev lite blå å ärtan blev lite mindre blå. 😉 Haha!!

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *