Turbanmannen

Postade ett inlägg igår kväll men det blev nåt fel då bara några ynka rader publicerades… Sur som ättika la jag armarna i kors å hängde med underläppen : ”Jag ska då aldrig med blogga!”

…å med det sagt hälsar jag er Hjärtligt Välkomna å konstaterar att mina sura miner kan vända rätt snabbt. 😉

Inte så värst kry idag, men Mamma å Pappa kom hit så det blev en mysig fikastund!
Jag är mycket glad över mina föräldrar, jag kan prata med dom om det allra mesta här i livet! ❤️

Å på tal om prata… Henric är ju på turné med Melodifestivalen, vilket resulterar i att vi hänger en del på FaceTime när han har en ledig stund.
Kvällens samtal urartade då han glad i hågen försökte klä ut sig till nåt slags turban-djur… (Han blir så grymt fascinerad själv: ”Kolla Hanna! Jag har ju värsta turbanen! Å kolla om jag gör såhär! Kolla då!”)
Haha, det var lite svårt att hålla koncentrationen på samtalsämnet som vi hade från början. 😉

(null)
Lite roar små. 🙂 Å allting roar knasbollar. 😉 ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *