Gör det lilla du kan

Det finns en sång som har texten ”Gör det lilla du  kan, gör det villigt å glatt” som handlar just om att finna glädje i att göra det man kan. Även om det (i sina egna eller andras ögon) är litet. 

Att känna sig nöjd över att man faktiskt gör det. Å inte fokusera på hur mycket mer eller bättre man borde gjort.

Idag gjorde jag ”det lilla jag kan” å känner mig nöjd med det! 



Sammanlagt fick jag ihop 12 minuters träning utspritt under dagen. 12 minuter! Det låter ynkligt, särskilt med tanke på att det var utspritt, haha. Men för mig gör dom där 12 minuterna skillnad, för både sinnet å kroppen. 

Många med ME kan inte träna överhuvudtaget. Jag har perioder (låååånga ibland) när jag inte heller kan det. Men tack vare sjukgymnasten i Göteborg som lärde mig hur jag ska göra för att klara av lite träning utan att bli sämre så har jag faktiskt hittat ett sätt som hjälpt mig komma tillbaka till lite träning. Å jag är SÅ glad för det! 🙌 Rörelseglädje! ❤️

Vinterns återkomst

Alltså, allvarligt talat. Nu tycker jag så vansinnigt synd om er Norrbottningar. Usch å fy för snön som kommit igen! 🙁 Mamma ringde ikväll å hade två ord på sitt hjärta: ”Var glad!” (😂) Hon syftade givetvis på att jag är här å slipper se skiten. Så ja! Jag ÄR glad! Inte är det särskilt varmt här nu heller, men nån snö har vi i alla fall inte. 

Det sjuka är att Piteborna hade 20 grader varmt häromdan! Å nu är landskapet vitt å kallt. SICK.


Såhär såg det ut igår när jag pausade på en bänk under min promenad. 😍

På kvällen ville jag ta vara på solens strålar så jag gick å satte mig på en av bryggorna vid Munksjön (precis på andra sidan sjön från där jag satt på dan).


Utanför bilden kryllade det av människor som satt på bryggor, uteserveringar å bänkar. Glada å fullt upp med att njuta. ❤️ Jag tyckte det var skönt att omge mig med människor utan att vara social. Bara sitta.

Sen gick jag förbi å hälsade på Henric på jobbet.


Det var konsert med Isabella Lundgren. Vansinnigt duktig sångerska! Har du hört henne? Visste inte vem hon var innan, men wow alltså. Vilken röst! 

Happy Friday! 

Jag som lovat mig själv att inte fastna i filter-träsket, men Henric lurade in mig ikväll. 🙈 Detta är dock en engångsföreteelse. Det måste det va! 😂 Så…


Happy Friday!! 🎉 Önskar dig en skön helg! 😊  

Bättre dagar!

Några bättre dagar har passerat, så härligt att vara på benen! I måndags var jag, Henric å 40.000 till i Knektaparken å hyllade HV71. Härlig stämning å det var svårt att hålla tårarna borta när spelarna – en efter en – fick motta folkets jubel. Så mäktigt! 


Jag får alltid gåshud när människor som jobbat hårt å längtat å hoppats äntligen når sin dröm. Oavsett om det gäller ett SM-guld, ett körkort eller den där utbildningen som man sökt in på. 

Jag minns när jag var liten å sålde ”panda-grejer” (är det nån som fattar vad jag menar? Det var typ som jultidningar fast nån annan organisation). Ju mer man sålde ju högre premie fick man. Jag ville så gärna ha den högsta premien å gav mig den på att jag skulle klara det. Å det jag gjorde! Jag minns hur galet glad jag var när jag insåg att jag kommit upp i högsta pott å att jag skulle få den där efterlängtade premien. Mamma var borta å jag kunde knappt bärga mig tills hon kom hem. Direkt jag hörde hur hon klev in genom dörren så sprang jag å kastade mig i famnen på henne. ”Mamma!! Jag KLARADE det!! Jag får välja vilken premie jag vill!!” Det var ett riktigt SM-guld för mig. Å en viktig lärdom att om jag sätter höga mål så kan jag faktiskt nå dom. 

Nåväl. Nu blev jag lite nostalgisk här…men bara för att stilla din nyfikenhet (😉) så ska jag berätta vad premien var. Det var ett påslakanset med en jättestor panda på. 🙂 Kände mig som en prinsessa när jag sov i dom där lakanen. Det var som guld mot huden. 😉😂

Tillbaka till att jag varit på benen. Jag har ÖVAT! Jisses, vad länge sen! Saknar mitt piano, men är tacksam över att jag får hålla till på Henrics jobb. 


En ny låt-idé kom till, vi får se om det blir nåt av det. 🙂 

Idag började jag dagen (12.30, haha) med massage inne i stan. Så skönt! Mina knutor i axlar å nacke ska lösas upp. Men vilken pärs alltså! Jag var helt däckad efteråt! 

Henric har varit ledig idag så i eftermiddag åkte vi å fikade på A6, sen tog vi en kvällspromenad. 


Så vackert ute! Å dofterna! Jisses alltså…nu är sommaren nära. 🙏

Middag intogs vid 22-snåret. Vi är verkligen kassa på att äta middag i tid. 🙁 

Hoppas du mår bra! ❤️

Guld å svarta stenar

Det är väl ingen som undgått att guldet gått till Jönköping? 🙂 HV71 kammade hem finalen ikväll å det har sannerligen märkts. 🙂 Tutande bilar överallt å exalterade människor! GRATTIS HV! 

Själv kör jag mjukiskläder å vila. Kroppen gör så ont så jag kan inte ha ”vanliga” kläder. Hoppas det vänder illa kvickt. 

Hur mår du? ❤️ Berätta gärna om du vill. Jag tycker livet ska få rymmas. Både det bra å det dåliga. Jag har lite svårt ibland att förhålla mig till mitt eget ”tillstånd”. Hur mycket ska man berätta liksom? Kan man säga sanningen utan att klaga? Å är det fel att klaga? Nä, det tycker jag inte. Ibland är sanningen att det är skit. Som idag. Jag har haft ont, varit klubbad av tröttheten å känt mig stressad över det faktum att jag får tampas med den här skiten. Jag hatar det rent ut sagt. Men jag känner åxå hopp. Å glädje. Förväntan å spänning. Det ryms alltihop liksom. Å jag är så urbota tacksam över att jag får känna så mycket glädje mitt i allt. Inte alltid. Men ofta.

Det är inte alla som gör det. Som känner glädje. Jag vet det. Det är inte självklart. Därför är jag tacksam. ❤️

För en del människor är det nattsvart just nu. Kanske det varit det en lång tid. Å till dig vill jag säga: Håll ut. Du kanske hört det så många gånger förut. Men ändå, håll ut. För hur omöjligt det än känns just nu…hur mörkt än mörkret är, så kommer mörkret ge vika. När ljuset väl får fäste så har mörkret inte längre någon makt. Håll ut. ❤️


Att leva det liv som getts oss är inte alltid helt lätt. Men vi slipas å formas av det som är. Håller vi fokus på rätt saker så kommer dom vassa svarta stenarna slipas till diamanter. Det tror jag. 

När det spontana får rymmas

Äntligen sken solen idag! ☀️ Luften är fortfarande kall, men solen värmer. Jag dividerade med mig själv om jag skulle äta lunch innan promenaden eller efter. Beslutade att det fick bli efter, så jag snörade på mig skorna å gick ut. När jag närmade mig stan så ringde en av mina absoluta favoriter å det visade sig att hon var bara några hundra meter ifrån mig! Vilken lycka! Jag mötte upp Sandra å hennes 7 veckor lilla bäbis å vi slog följe på promenaden å sen gick vi hem hit. Vi pratade å pratade. Sån glädje att äntligen ses igen å SÅ mycket jag ville höra om det stora faktumet att hon blivit mamma till den söta tösabiten! ❤️ Det är så häftigt att få följa sina vänner, att få ta del när deras drömmar går i uppfyllelse! Ofta är det ju motgångarna i livet som fogar oss samman, det är liksom i nöden som vännen verkligen prövas. Men så häftigt det är att få glädjas tillsammans åxå!

Jag å Sandra har delat mycket i livet. Under mina år i Jönköping så gick vi igenom med å motgång. Skrattade å grät. Åt stora mängder thaimat tillsammans å ännu större mängder med kladdkaka, haha! Det var livet. 😊

Nåväl. Vi pratade å pratade. Å jag glömde helt att kolla på klockan. Så den där lunchen som jag skulle äta efter promenaden blev inte av förrän HALVFEM! 🙈 Det fick bli lunch å sen middag. Å ikväll har jag fikat mitt klockan tre-fika, haha. 😂 Man vill ju inte missa nåt. 😉


Nu hoppas jag att finvädret stannar lite. 🙏

Lång paus

Hej! Är du där…? Här har det varit en låååång ofrivillig bloggtystnad av olika anledningar. Livet har varit intensivt å därmed har orken inte funnits att ens viska. Men nu är jag här å går direkt på!

Vi har förflyttat oss till Jönköping! Henric har fått jobb här å vi har nu påbörjat fjärde veckan som Jönköpingsbor. Våren lyser med sin frånvaro å jag känner mig förvirrad! Är vi i Piteå eller är vi i Jönköping?? Det känns som Piteå-klimat! Vilket påminner mig om första gången jag flyttade till Jönköping. Året var 2006 å jag längtade efter att få möta våren med öppna armar. När jag anlände så möttes jag av beskedet att Jönköping slagit både köld å snö-rekord den vintern! Jönköpingsborna var exalterade över att Vättern frusit till is. Å jag bara kände ”neeeej….! Jag ooooorkaaaaar inte!!”. Men si så var det! 

Detta år heter det att ”våren är ovanligt sen”. Såklart! Det hade jag kunnat tala om för dig redan när det stod klart att vi skulle åka hit ner. Det är nåt med snö å kyla som förföljer mig… Men lite av våren har vi i alla fall upplevt. Som att sitta på uteservering å lapa sol. Å sköna promenader. 







Malte tar allt med ro! Han mår som en prins trots pensions-åldern!




Han är ett riktigt original. 😂

Nu hoppas jag att jag ska orka skriva å vara med igen! Tack för att du tar dig tid å kommer in här. ❤️

KRAM till dig! 

Ytligt å djupt

Åh, vad jag älskar att kasta mig mellan kontrasterna av djup å yta. Att fokusera på insidan, vårda den å fylla själ å ande med det som faktiskt ger frid i långa loppet. Men sen är det ju så urbota härligt att frossa i ytligheter. Att prioritera lite tjusigheter så man lite nu å då kan gå förbi spegeln å tänka ”det där var ett tjusigt kex!”. Jamenvisst! 🙂 

Det behövs inte så mycket egentligen. Jag prioriterar tre saker: Att gå till frissan. Att gå å fixa ögonbryn å fransar. Åsså ett läppglans i väskan. DISH! 

I måndags var jag äntligen å fixade bryn å fransar hos fina Camilla på Studio C. Kvalitetstid! Hon formade å färgade så jag fick konturer runt ögonen igen. Jag har känt mig som en färglös liten råtta efter att solen blekt bort all färg i Thailand å efter vi kommit hem, så det här var efterlängtat. 🙂 

Å idag när jag mådde som ett tvättäkta kadaver så satt dom där fransarna å brynen fint. Jag behövde all hjälp jag kunde få idag. 😉 Så jag drog på mig glitterklänningen å sminkade mig å SWISCH var jag redo för spelning! 



Guds gåva till oss kadaver är SMINKET å all ytlighet som får oss att känna oss fina trots dagsform, haha!! (Å kom nu inte å säg att jag inte såg ut som ett kadaver innan, jag vaknade upp till en uppenbarelse som inte ens en mor kunnat älska! HAHA! Förlåt Mamma! 😂)

Ljuset skingrar mörkret

Tänk ändå. Att varje mörker ger vika. Varje vinter går över till vår. Även fast det inte känns så när mörkret är som mörkast. 

Dagarna blir längre å längre nu. Ljuset tar mer å mer plats. Å när ljuset väl får fäste är det som att inget kan stoppa det. Å det är SÅ ljuvligt! 


Promenad på isen i solsken är både bländande å gnistrande. 

Å visst kan vi applicera det här med att mörkret ger vika för ljuset på vårt eget liv åxå. Det kommer alltid en vår. Mörkret skingrar sig å får ge vika för ljuset. HUR härligt är inte det??! 🙌

Om mörkret just nu har greppet om dig, kom ihåg att ljuset väntar i gryningen å när det väl får fäste så KOMMER ditt mörker att ge vika. ❤

Du räcker till

Haha, det blev inte många rätt för mig idag! 😂 Var nära att åka till fel begravning, väl på plats så var jag på håret att sjunga fel sång å när jag väl tog ton så insåg jag att skovet verkar satt sig även på rösten så jag fick tänka om å sjunga på ett annat sätt än vad jag planerat. För dom allra flesta gick allt detta förbi, inget som märktes mer hos mig själv kanske. Men spännande ändå. 😂

Nåväl. Mötte trevligt folk å det väger upp vad som i mina ögon kändes som en dålig prestation. Men… Vad ÄR prestation egentligen? Är det att leverera på topp i varje skarpt läge? Eller kanske det är att ge allt av det man har just där å då? 

Om det hade varit för några år sen så hade jag gått hem å dött skäms-döden efter dagens arbetspass. Jag hade slagit hårt på den biten av mig som inte levererat på topp. Men idag skrattar jag åt dom bitar som inte blev som jag hade tänkt å konstaterar att det faktiskt inte var nån katastrof. 

Var vänlig mot dig själv. Såvida du inte är hjärtkirurg så lär ditt misstag inte vara förödande. 😉 Alla har vi dåliga dagar å kassa dagsformer. Gör det du kan av det du har. Oftast räcker det alldeles nog. ❤



Det är fint att få duga som den man är. Ifall du tvivlar, så minns detta: Du duger. Å inte bara det. Du är högt älskad. Du är inte här av en slump. Å när du känner dig kass å underpresterande, så är det ändå någon som berörs av dig å ditt liv. Där du står. Just nu. ❤