Kastrering å hur Gud ser oss

I morse klockan 08.15 lämnade jag in Bruno hos veterinären för kastrering. Åkte hem å la mig under filten nån timme å sen tvingade jag ut mig själv på en promenad. För jag får verkligen tvinga mig såna här gråa å trista dagar. Det är kallt, grått å dimmigt. Inte alls inbjudande. Men likväl när jag kommer ut så slås jag av det vackra!







Jag är så fascinerad av naturen. Att det i alla lägen ändå kan vara vackert. Även dom mest meningslösa å ”fula” dagarna.

Jag tänker att det är så Gud ser på oss människor åxå. När vi känner oss grå å fula å när andra människor får oss att känna oss totalt värdelösa, så slås han ändå av den oerhörda skönheten han ser i oss. Han känner till sanningen om varje människa. Känner oss vid vårt rätta namn. Han lyssnar inte till lögnerna om oss. Tack å lov! 

…å jag är glad att jag inte lyssnade till den där rösten som sa att jag skulle stanna inne. Tänk vad jag hade missat det vackra då! 

Å nu är Bruno hemma. ❤️ Lill-fisen. Malte var full som ett ägg efter sin kastrering, men Bruno vinglar inte ens. Å varm är han, så jag kunde sätta ner han i buren på en gång. Malte var så kall, så kall när han kom hem från att ha varit sövd så jag minns att jag fick ha honom i famnen flera timmar å med filten på. ❤️ Ikväll ska vi äta fruktsallad, jag å pälspojkarna! Fira livet å avsaknaden av kulor! 😉 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *