Snart står dom utanför dörren

Jag pratade med min syster häromdan angående den förhöjda säkerheten som skett i Sverige. Det faktum att terrorn kommer närmare å närmare. Att den kan slå till var som helst…när som helst.

Jag sa att ”jag tror ändå att man känner sig lite tryggare här uppe…risken är ju mindre att det händer nåt här…”

Bullshit.

Ikväll grep dom den jagade terroristen. I Boliden. Det är inte många mil härifrån. Å helt plötsligt känns det relevant att tänka tanken att dom snart kan stå utanför vår dörr.

Å det slår mig.. Att vad är det viktigaste i tider som dessa? Vilka vill vi ha omkring oss om/när kriget står vid vår dörr? Hur klarar vi oss bäst i en sån situation? 

Jag tror att kärleken är det absolut enda som kan driva ut rädslan. Ensam är inte stark. Därför tror jag att det bästa vi kan göra (förutom att be, som jag nämnde i ett tidigare inlägg) är att omfamna varandra. Hålla oss intill varandra. Umgås. 

Ta ut en extra semesterdag. Gör nåt roligt tillsammans. Lev så länge du har livet. Å gör det med den/dom du älskar. 

Lova dig själv att du inte ska behöva titta tillbaka å inse att du la alltför mycket tid på sånt som egentligen inte var nödvändigt. Sånt som tog dagar från den/dom du älskade mest. Det är så lätt att bli fartblind. Men nu står vi inför en helt ny tid. Å det kan vara värt att börja omvärdera å omprioritera. För det enda vi har är idag. 

  

Vi vet inte hur morgondagen ser ut. Men om den ges mig så planerar jag att göra den värdefull. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *