Ser ni så fin min Pappa är?
Ni får gärna be en bön, sända en tanke eller bara hoppas att han snart ska bli bra igen.
Jag ber den bönen som jag bett sen jag var 2 år.
Gode Gud. Gör så Pappa blir frisk igen. Amen.
När dagen är insmord i sirap å allt man tar sig för bara blir ett rackel. När ögonen vilar på halvstång, jäspningarna duggar tätt å kroppen endast nöjer sig med horisontal-läge.
Då har i alla fall jag lätt att sucka å tänka att ”det var den dagen, det blev inget av den…”
Tills.
Jag till slut tog mig upp. Å äntligen fick mig ut.
I ljuvlig kvällssol å med skön musik i lurarna blev jag sådär barnsligt lycklig över att… Jag vet inte… Bara leva!
Över benen som bar mig. Över lungorna som fixade flåset. Å över min fantastiska näsa som kände alla härliga (å mindre härliga) dofter, haha! 🙂
Den känslan.
Som grädde på moset har Mamma bjudit på grillat å god efterrätt. ❤️
Nu ligger jag i sängen med ett litet lyckorus i själen. 🙂
Man kan säga att jag fick gunga lite i Guds stora gunga idag. 🙂
Kära Pappa fick åka in på akuten igår å är nu inlagd på Sunderby Sjukhus med en inflammerad gallblåsa. Visst kan man verkligen önska att en människa som redan är så drabbad av ständig smärta åtminstone kunde få slippa all annan skit som kan drabba oss människor.
När Pappa får njursten (som han får med jämna mellanrum) så känner han inte ens det, eftersom smärtan han redan har dagligen är så stark. Ett njurstenanfall mer eller mindre gör liksom ingen skillnad. Då kanske ni förstår lite hur vedervärdig värken är (en skada på hjärnstammen efter en trafikolycka är det som orsakar det).
Det i sin tur gör att han åker inte in på grund av smärtan. Han åker in när smärtan ger honom inflammation å hög feber…
Den här gången var det gallsten som gjort honom sjuk.
Mamma kom förbi å åt middag hos oss ikväll. Vi lagade våfflor som var formade som små hjärtan.
Med hjärtat i maten
Små hjärtan till Pappa. ❤️
Vi tänker på dig, Pappa! Krya på dig! ❤️
I morgon fyller Henrics pappa 60 år å det har vi firat idag. Deras hus har varit fullt hela dagen av människor som kommit å grattat, skrattat, fikat å sjungit.
Henrics Morfar är tyvärr inte kry så han kunde inte komma, men hans Mormor var på plats. Glad å söt som alltid. 🙂
Tre generationer. Henric, hans Mamma å hans Mormor.
Jag, Henric å Sofia åkte iväg en sväng å åt mat inne i stan, för att sen åka tillbaka till fika-festen. 🙂
Maten var ljuvlig!
Härlig dag med härliga människor!
Henrics kusin, Sofia, har precis gjort det som varje sångare/sångerska/artist vill göra.
Hon toppade alla sina prov på audition , sjöng så hjärtat darrade på jury-medlemmarna å sopade banan med sina konkurrenter (swisch swisch), så hon hann inte ens hem innan dom ringde å sa att hon var antagen till sin utbildning. Å då har dom inte ens hört alla sökanden än! Jisses! Idag lyfter vi på hatten för denna donnan!
GRATTIS Sofia!! ❤️
Idag stod det begravnings-spelning på schemat. Den här lurv-bollen som vi har väckte mig 05.30, så då steg jag upp å hann med både brakfrukost, träning, upp-piffning å vila under filten (jag drog på mig stora mjukiskläder över begravnings-stassen, då kan man slappa i stora mått å ändå vara fit for fight när det är dags att åka iväg, lite som Stålmannen. 😉 )…
Ikväll har jag varit på kalas hos Brorsan som fyllde år igår. Hurra! 🙂
En kompis till dom hade gjort en tårta helt i hans stil. 🙂
Nu kan man ju tro att färgerna står för Skellefteås eminenta hockeylag, men det är faktiskt Jonas absoluta favoritband genom tiderna som är grunden för den här tårtan. En Stryper-tårta är vad det är! 🙂
Jonas var nöjd som ett barn på julafton. 😉
Sen jag kom hem ikväll så har Malte varit så gosig å mysig hela kvällen, han har inte vikt en sekund från mig. Han rullar sig å puffar med nosen så fort jag tar bort handen från han.
Han är så bortskämd… Varit ensam i några timmar å då blir han så kelsjuk så han inte vet vars han ska ta vägen. 🙂
Gulle! 🙂
När det går i precis fel riktning. När det känns som att man är utom räddning. När alla försök man gör slutar i ett misslyckande. Ja, då är det lätt att tappa hoppet.
Jag gör det ibland, då och då.
Alla för vi varsin kamp. Oavsett hur livet ser ut. Alla har vi bitar vi kämpar med i vårt liv.
När jag ”tog examen” från behandlingshemmet för sisådär 14 år sen, när jag blev friskförklarad å skulle stå på egna ben i den nya friska världen, så var det en sak som terapeuterna verkligen präntade in i mig som jag tog med mig å har burit med mig sen dess.
Dom sa till mig att oavsett vad som händer, så är den här segern din. Priset å medaljen tillhör dig, det kan ingen ta ifrån dig.
Å även om just den kampen tog slut vid tillfrisknandet, så har jag fört många andra kamper med mig själv sen dess.
Jag har misslyckats fatalt så många gånger så jag tappat räkningen. Men jag har även fått uppleva stora segrar i mitt liv. När jag varit trogen i kampen så har jag blivit utrustad med redskap som har varit till stor hjälp för att kunna förändra min situation.
Å jag tänker att dom där redskapen, dom kan aldrig nån ta ifrån mig. Det är inga engångs-redskap. Det är riktiga redskap. Dom håller livet ut.
Om det känns som att du fallit till botten, som att du förlorat alla steg du klarat fram till nu… Så är det inte så.
Alla steg du tagit, är riktiga steg.
Alla framsteg du gjort, är på riktigt. Inget tillfälligt.
Det är svackan som är tillfällig.
Så… Varför skriver jag det här?
Kanske för att påminna mig själv, dom dagar jag misslyckas.
Att hoppet inte är ute. Att vinsterna är på riktigt. Å att när jag faller betyder det inte att hoppet är raderat. Det betyder bara att jag måste resa mig upp. Å gå. Stegen jag tagit innan behöver jag inte ta igen. När jag faller flyger jag inte bakåt. Jag faller precis där jag står. Mitt i steget.
Det enda jag behöver göra är att resa mig upp igen. Å fortsätta gå.
Kanske skriver jag till dig.
Till dig å mig.
Hur som helst.
Hoppet är inte ute.
Jag är lite av en periodare när det gäller frukost. Jag har alltid varit en frukost-ätare, men vissa perioder når det liksom nya höjder. Jag längtar, tänker å suktar efter frukost. Så till den milda grad att jag ibland dukar fram det även till middag, bara för att jag inte kan vänta till nästa dag innan jag får äta det igen.
Just nu är jag insnöad på Jordgubbs-Soygurt (Yoghurt gjord på Soya), cornflakes, mandlar, linfrön, solrosfrön som toppas med färska bär (helst jordgubbar). Efter det dukar jag fram skinkmackor eller salamimackor som jag toppar med ett stort glas Oboy! (Gjord på havremjölk). Ghaaa! Om några timmar får jag uppleva det igen… 🙂 Schlurp!
…så gick jag förbi ett hus där dessa varelser såg ut att vara väldigt hemmastadda.
Söta renar som tittade helt obesvärat på mig. Ungefär som ”jaha, hej du. Så du är ute å går. Trevligt.”
Vet ni om att dom har päls på sina horn?! Hur sött som helst!
Ni som hängt med här på bloggen vet ju att jag ”tagit mig an” lite projekt som inneburit en utmaning för mig. Till exempel att lära mig omfamna julen, trots att det under väldigt många års tid varit bland det värsta jag vet. Eller att lära mig se det fina å vackra med vintern efter alla års intensivt hatande av både snö, kyla å mörker.
Vårens projekt innebär att jag utmanar mig själv att vara sådär huslig å härlig som jag aldrig varit eller ens har nån talang för.
Till exempel har jag kockat en del i köket. Inga mängder, men tillräckligt för att mina nära å kära ska lyfta på ögonbrynen å lite diskret gå å leta fram febertermometern åt mig… 😉
En annan sak jag gjort är att jag planterat blommor som jag ska ha på vår altan. Jag har till å med sått tomater! Å då ska ni veta att jag har extremt o-gröna fingrar. Jag är känd för att ta död på varje liten blomma eller planta som finns i min närhet, bara av min blotta närvaro.
I dag tog jag mig an en annan utmaning. Att fixa nån slags möbel till altanen. Som inte kostar en förmögenhet.
Jag är inte unik som ska göra utemöbler av en kabeltrumma å lastpallar. Men jag gillar iden, så jag hakar på trenden å har idag börjat måla å fixa.
Jag har inget tålamod alls, så vi får se hur länge jag klarar av min utmaning med ett glatt humör… 😉
Men skam den som ger sig…
Jag gillar utmaningar. Särskilt när jag klarar dom. 🙂
Ännu roligare är det när man utmanar varandra, när man taggar å peppar varandra.
Har ni några utmaningar ni tar er an just nu? Å skulle ni vilja dela med er av dom i så fall…?
Please do! 🙂